Har du många äldre släktingar har du säkert konstaterat någon gång att “vi träffas bara på begravningar”. Det är lätt att det blir så, när begravningarna kommer tätt och släktkalasen däremellan inte blir av.
När jag nyligen var med på årets fjärde begravning för min del sa vi just så, vi släktingar som samlades utanför kyrkan i Västrum. Det var några år sedan vi träffades, åtminstone de flesta av oss.
Det var fint att träffas och pratas vid och jag tänkte på hur vi vänder mörker till ljus. Hur sorgen efter den avlidne släktingen också kunde vara ett fint tillfälle att träffas. Vi talade om mycket mer än den bortgångne kusinen, ändå kände jag att han var med oss.
Att gå på begravning i coronatider är inte självklart så jag är glad att vi ändå kunde mötas. Tala med varandra utomhus, hålla avståndet och sprida oss i kyrkbänkarna.
Min fars storebror gick bort i februari och vid begravningen den 6 mars hade inga restriktioner införts men hotet från corona började bli så känt att vi diskuterade det vid minnesstunden, kusinerna och jag.
För mina två äldsta morbröder hölls begravning i mitten och i slutet av maj och det var givetvis inte aktuellt att närvara på plats. Risken att jag skulle föra med smitta efter en lång tågresa till västkusten var alltför stor och det var viktigare att morbrors äldre syskon kunde vara med någorlunda riskfritt.
En sådan resa kan knappast heller kallas nödvändig, även om det kändes så. Därför blev det i stället onlinebegravning. Jag kunde följa begravningsakterna genom videofilm.
Jag trodde att det skulle kännas konstigt och fel, att sitta för mig själv hemma i soffan och följa begravningen. Men det gjorde det inte. I stället kände jag att jag nästan var med och det var både sorgligt och trösterikt att kunna vara det.
Mina syskon och jag, vi som då inte kunde vara med på plats, vi har bestämt att gemensamt besöka gravarna när coronarisken är över. Kanske nästa år, eller senare.
Det är en kompromiss, men bättre än att inte alls vara delaktiga.
Många av er är nog i min situation. Ni som vill undvika risken att smitta äldre som är närmare anhöriga, ni som är 70-plussare, ni som ingår i riskgrupper av olika skäl. Nu får vi göra det som går, även om det inte är precis det vi vill.
Hellre begravning online än att inte alls vara med. Så känner jag efter dessa begravningar i släkten hittills i år.