Båda fenomenen handlar ju i grunden om överlevnad. Och båda präglas ofta fortfarande av en påtaglig ojämställdhet. Traditionellt styr mannen över båda fenomenen. Min terapierfarenhet är att sex sker främst på mannens villkor och är ofta mannens djupaste bekräftelse på att älska och vara älskad. Pengar handlar om mannens nedärvda roll att värna och skydda sin familj eller flock och därigenom bekräfta sin manlighet.
Jag funderar på mitt eget förhållande till pengar. Jag pratar, precis som de flesta, sällan med vänner om min ekonomi. De som nödgas blotta sin ekonomi är nog främst de som har ont om pengar. Som kanske tvingas söka ekonomiskt stöd. Oro och skam över situationen kan lätt färga av sig i relationen genom ilska eller uppgivenhet.
Som privatpraktiserande psykolog utan möjlighet att numera ha vårdavtal med regionen träffar jag sällan ekonomiskt utsatta i parsamtal. Däremot träffar jag oftare välbeställda par. Jag har sett många exempel på hur även rikedom kan ge upphov till skav i ett förhållande. Företagaren som äger kapital utan att involvera sin hustru. Entreprenören som är besatt av att utveckla sin verksamhet och jobbar sönder relationen till barn och partner. Arvstvister som sliter sönder familjer.
Själv har jag alltid haft ett komplext förhållande till pengar. Kom från ett fosterhem där snickaren gav hela lönen i ett kuvert till sin hemmafru efter att behållit pengar till tobak och gett en veckopeng till mig. Ordning och reda och full koll. Jag blev annorlunda. Egentligen aldrig rädd för att inte få in pengar men heller inte ansvarsfull. Min fru kom från en nyrikare familj med oron att förlora sina pengar. Så vi kompletterade varandra, jag ville helst inte tänka på pengar medan Maria höll igen.
Nu drygt ett år efter Marias bortgång är hennes besparingar från föräldraarvet en otrolig gåva till mig och mina barn. Jag har också sparat en del under åren, allemansfonder utan att ha brytt mig om att göra aktiva placeringsval. De har legat i fonder i trettiofem år och vuxit och vuxit… Det är nästan med skam som jag ser hur kapital bara växer för oss som har kunnat spara. Vilket galet ekonomiskt system vi har! Bankerna gör rekordvinster medan orättvisorna ökar i samhället och många familjer inte har råd att fira jul på det sätt man vill.
Innan jag går i taket av upprördhet över bankvinster, räntepolitik och statlig spariver, så vänder jag blicken till min egen bank. I vårt samhälle med främst privata affärsbanker gläds jag över de tiotalet sparbanker som ägs av en stiftelse. Inga privata vinstintressen. Tjustbygdens sparbank i Västervik använder de årliga överskotten till att sponsra föreningar, stödja företagsutveckling, satsa på gemensamma kommunprojekt. Jag är så glad över stiftelsens bidrag i höst till min favoritförening Teaterskeppet och till vår lokala tankesmedja Bildning och Dialog. Projektbidrag för att utbilda amatörteaterledare, bjuda in till dialogmöten och inspirera till att fler samskapar vårt lokalsamhälle så att medborgare kan få roliga, meningsfulla och utvecklande liv. Samskapande är begreppet – hitta former för att involvera alla som vill delta i lokalsamhällets utveckling.
Nu inför jul önskar jag att vi är många människor som kan utbringa ett löfte tillsammans. Vi ska på alla sätt fortsätta att arbeta för en hållbar och ekonomiskt jämlikare värld och verka för ett samhälle som lever i harmoni med djur och natur. Vilken våldsamt omvälvande och vacker vision vi kan dela. Men då måste vi våga prata mycket mer öppet om pengar, om statens pengar, företagens pengar, de rikas och de fattigas ekonomiska situation. Fördelningen av pengar och resurser är grunden för hållbarhet i en parrelation, precis som i samhället i stort. Sex och intimitet kan vi också gärna prata om – när andan faller på.