När vi nu fått lite snö kom jag att erinra mig en av de gånger som jag åkte över till Gotland för att medverka i sammanträden inför Hyresnämnden i Visby. Oftast var det varmt långt in i december med blommande rosor i gränderna.
Vid ett tillfälle i mitten av januari månad var det dock helt andra förhållanden.
Jag hade landat på Visby flygplats på torsdagen för att då ha en genomgång med mina klienter inför fredagens förhandlingar.
Under natten drog en ”snökanon” in över ön och all trafik var lamslagen. Skolorna stängde redan på förmiddagen och barnen skickades hem ”innan det skulle bli omöjligt”. Utanför brandstationen hade man beställt in bandvagnar (typ snövesslor) för att överhuvudtaget kunna ta sig fram till eventuella olycksplatser.
Jag lyckades pulsa fram till tingsrättens lokaler där sammanträdena trots allt kunde genomföras.
När förhandlingarna var klara tittade en av nämndemännen ut genom fönstret, varvid han konstaterade att ”Fastlandet e helt isoleurat frau Gotland”!
Det stämde; jag kunde inte återvända med vare sig flyg eller båt förrän under måndagen.