På den tiden när det varken fanns datorer eller smartphones jobbade jag på ett kontor med massor av papper.
En av mina kollegor, som sysslade med en utredning, hade för vana att gå hem mycket tidigt på eftermiddagarna – efter kafferasten. Under påstående att han jobbade hemma med materialet, släpade han hem den välfyllda portföljen varje eftermiddag för att återvända med bördan nästa morgon.
Några andra kollegor var tveksamma till mannens uttalade ambitioner och beslöt att spela honom ett spratt. I samband med en lunchrast tog de helt enkelt och tömde killens portfölj på alla handlingar och placerade dessa i hans bokhylla. För att portföljen skulle hålla samma vikt och volym stoppade man i stället ner Stockholmsdelen av telefonkatalogen som på den tiden bestod av tre volymer med tusentals sidor.
Efter detta fortsatte den flitige ”hemarbetaren” att bära hem – och återvända – med sin tunga börda.
Tre, fyra dagar senare stack vår utredare ut huvudet i korridoren och utropade:
– Vem f-n har tagit mina telefonkataloger?