Vår krönikör Lasse Övling skriver att vi gärna kan testa VR-glasögon ibland, bara vi kan skilja på de olika verkligheterna.
Vi firar Hilma, 2 år, med att gå på Upplevelsemuseet i Stockholm. Det vi provar där är mind blowing! Med VR-glasögon på näsan ska jag gå tre meter på en bred bräda som ligger på golvet och sen hoppa av brädan två cm ned på en matta. Men fejkade skyskrapor och blåst från en fläkt förändrar totalt hela min verklighet och beteende. Hoppa från brädan är nästan omöjligt. En kul upplevelse förstås, men den får mig att tänka vidare på hur lätt en konstruerad virtuell verklighet fångar mig så totalt, trots att jag vet att den är fejkad.
Idag är de flesta av oss fångade, inte genom VR-glasögon ännu, i beroendet av internet och sociala medier. Fångade av smart skapade verkligheter, styrda av smarta algoritmer. Google, Facebook, X (tidigare Twitter) och andra jätteföretag som är totalt okontrollerade av samhället, fångar oss genom att låta kommersiella och politiska aktörer verka närmast fritt i våra mobiler med alltmer avancerad psykologisk påverkan. Denna nätspridda verklighet når oss alla men framför allt är det förstås tonåringar och barn som drabbas. Att ständigt utsättas för fejkad information och förförande, ibland skrämmande bilder, med uppmaningar från influencers, från superkommersiella krafter, från radikala politiska rörelser, är som att gå på plankan. Rädslan att falla och känna sig sårad och fel blir ständigt närvarande. Alltmer forskning pekar på sambandet mellan psykisk ohälsa hos unga och sociala mediers påverkan.
Vi blir så lätt förförda. Hjärnforskningen visar att människors tänkande i hög grad präglas av missuppfattningar och fördomar. Vi har stora begränsningar i hur mycket uppmärksamhet vi kan ge världen runt oss och vi präglas starkt av emotioner som styr oss. Det finns starka intressen idag som drar nytta av de här kognitiva begränsningarna som vi har. Över nätet agerar intressen som vill sälja meningslösa produkter och dyra livsstilar, eller som med fakenews vill underminera och urholka demokratin eller ifrågasätta etablerad forskning.
Detta är den dystra sidan av nätverkligheten. Samtidigt finns de fantastiska möjligheter som är självklara idag. Vi har ett helt förändrat kontaktmönster med familj och vänner sen jag var ung. Vi kan lätt söka ny kunskap eller nya sammanhang. När webben kom för fyrtio år sen sågs den som demokratins nästa utvecklingssteg genom fritt utbyte av erfarenheter och åsikter. Jag vet inte om det finns forskning kring vad som skett med människans grad av medvetande och bildning under de decennier som gått. Att nätet är en framgång för politiska makthavare som håller miljontals medborgare fastlåsta i begränsade fejkade uppfattningar kan vi alla se.
En kamp pågår i digitala världen mellan olika intressen, olika människosyn, olika visioner om framtiden. Sven-Eric Liedman, professor i idé- och lärdomshistoria, skriver i sin nyligen utgivna essäsamling ”Tidens smala näs - tankar i en vilsegången tid”: ”Människan bygger upp sin värld med sinnesintryck. Datorn gör det med ettor och nollor. Vi kan ha oändlig nytta av datorn, men först när vi är fast förankrade i den värld som är vår.”
Jag håller med – det är allas vårt ansvar och utmaning tillsammans att förankra oss i den fysiska värld vi lever i. Genom kontakt med natur och det levande, genom att skapa ömsesidiga relationer i alla sammanhang, genom att utforska lusten i skapande och hantverkande, genom lekfulla såväl som allvarliga fysiska möten, genom mer kroppslig beröring, genom pågående dialoger och reflektioner där vi försöker nå vidare i förståelsen av oss själva och relationer till världen.
Med mer kunskap som blir kroppsligt förankrad kan vi ibland välja att ta på oss VR-glasögonen och uppleva de spännande nya virtuella äventyren. Vi behöver dock helst kunna skilja på verkligheterna….