Hösten är, utan tvekan, över oss. Det börjar bli dags att plocka fram favoritböckerna, leta fram det där lyxkaffet vi njuter framför brasan och det är helt legitimt att tända ljus och på så sätt skapa mysbelysning i våra hem. Vi kanske samlas i goda vänners sällskap för att äta god mat och dricka fylligt rött vin, spela spel, gå på bio eller bara för att umgås så där i största allmänhet. Höstgarderoben tar över med tjocka mössor, handskar och regnkappor. Vi har en mörk tid framför oss och redan kanske vi planerar Den Stora Höstresan till varmare breddgrader för att undfly det relativa höstmörkret.
Jag ser som vanligt fram emot hösten och känner att jag lever upp mer och mer för varje dag som går. Nu är det min tid på jorden och jag tänker göra så mycket jag kan för att den ska bli dräglig både för min egen del, någon i min omedelbara närhet och kollegor.
Jag putsar ånyo upp vandringskängorna och impregnerar jackan medelst rätt produkter. Jag handlar blockljus i mättade färger och funderar för sjunde året i rad på om jag ska köpa höstgardiner eller helt sonika låta bli. Jag traskar upp till förrådet och tänker att det kanske är dags börja rensa ut detta en gång för alla. Efter att ha kikat på det ovan nämnda förrådet i cirka tio sekunder bestämmer jag mig för att det får vänta ”för du ska inte göra det i dag som du kan skjuta upp till morgondagen”.
Efter jobbet går jag ner till biblioteket och väljer både länge och väl vad det ska bli och med ryggsäcken proppfull av diverse medier kommer jag hem. Precis som när jag var liten, sätter mig omedelbart på golvet för att läsa. Jag ska förklara närmare.
Besöken på biblioteket i Mönsterås var något av en höjdpunkt under hösthalvåret. Jag och min bror placerade oss genast i ”Ljudhörnan” vilken bestod två bruna fåtöljer som hade placerats i en nisch med en LP-spelare emellan. Vi fick sedan ett ett par gigantiska hörlurar i bakelit (modell 70-tal) på våra huvuden medan en tillmötesgående bibliotekarie i klädsam grå kofta lade på Tintin-äventyren ”Enhörningens hemlighet” samt ”Rackham den Rödes skatt” på skivtallriken. Avskärmade från resten av världen satt vi alldeles stilla från den första till den sista minuten och lyssnade med mycken inlevelse.
Det hela handlade givetvis om klassisk mamma-taktik. Dels blev vi underhållna medan mamma, i lugn och ro, kunde botanisera bland sina favoritförfattare. Dels visste hon att vi snällt satt där i fåtöljerna och inte hittade på något sattyg som exempelvis bokhylleklättring eller ”Flytta-runt-lånekorten-så-ingenting-stämmer”-leken... Efter att ljudäventyren var över fick vi välja ut fem böcker var och sedan åkte vi hem. Så fort vi fått av oss jackorna satte sig min bror och jag på vardagsrumsgolvet och började läsa. Uppslukade å det grövsta av Tintins olika äventyr i fjärran länder och Alfons Åbergs upptåg satt vi sedan där under stilla tystnad medan mamma lagade middag (eller bakade) och höstlöven dansade en vild balett med varandra utanför i den mörka hösteftermiddagen.