När jag skulle bjuda hem ett gäng nya vänner till min lägenhet i Göteborg har de efteråt berättat att de förväntade sig ett lite bohemiskt och stökigt hem. Där hade de fel. Jag är en vän av ordning. Jag älskar när gafflarna ligger tätt ihopkrupna, glasen står på tjusiga rader, golven glänser och så får det gärna vara sparsmakat vad gäller prylar. Tomma ytor får mig att andas harmoni.
Redan som liten städade jag ofta familjens hem. En gång knackade ett gäng kompisar på och mamma öppnade. "Vad gör Sanna?" hörde jag dem fråga i hallen och mamma sa: ”hon städar”. Jag minns att jag tyckte det var pinsamt. Det var ju inte så coolt att städa. Hur som helst, det gjorde jag ofta. "Stackars barn", kanske någon tänker, men det var inte ett dugg synd om mig. Jag älskade det. Jag kan tänka mig att känslan kan liknas vid att lösa korsord för den som finner njutning i det. Att städa gör att jag hamnar i ”flow”.
Vid de tillfällen då det ändå var lite stökigt i vårt hus, som det väl är hemma hos de flesta barnfamiljer, brukade mamma ibland sätta sig en stund i mitt rum för att finna lite lugn och harmoni, där var det ju alltid städat.
Idag vet jag varför jag älskar att städa. Det har att göra med det faktum att jag har adhd. Jag är ganska vimsig och inte riktigt vad man kallar för en "städad" person – men hellre är jag lite galen och vimsig i ett städat hem. Ett städat hem är en nödvändighet för mig när tankarna dansar salsa och hambo på en och samma gång. Det är sällan stiltje inne på mitt hjärnkontor, där råder det ofta tre olika väderlekar inom loppet av några timmar och idéerna avlöser varandra. När jag befinner mig i stökiga rum blir det helt enkelt en stress för mig. Intrycken blir för många och jag vill sätta igång med att städa. Städning är för mig ett vapen mot det inre virrvarret, som en djupt förankrad självbevarelsedrift, som skapar ordning och reda i mitt huvud.
Min läkare inom psykiatrin, man får en sån när man har en diagnos, sa en gång att jag har hittat bra strategier för att trots min adhd klara utbildning, jobb och hem mycket bra. Där har städningen varit något av det viktigaste för mig, min livlina. Jag njuter verkligen av att vistas i ett välstädat hem, där allt har sin alldeles egna plats. Det är för mig lika viktigt som medicin för en annan. Vetskapen om att efter jobbet komma hem till ett välstädat hem, gör mig lugn.
Men, jag dömer ingen. Ett stökigt hem hör nog till normen i ett aktivt liv med träning, heltidsjobb, ungar och annat man ska hinna med. Inte sällan är det stökigt hos mig också och då är det riktigt stökigt. Det är när jag jobbat för mycket, men det kan inte vara så i mer än några få dagar för jag tar för mycket stryk. Jag får ångest och en känsla av klaustrofobi. Jag har prioriterat att städa lite i slutet av varje dag. Det har blivit en livsstil. Jag avslutar dagen med en vandring genom huset då allt plockas upp och fixas. Att vakna upp till ett välstädat hem får mina dagar att fungera mycket bättre.
Jag har på senare år tänkt på hur mycket tid denna sysselsättning faktiskt tar för mig. Jag har således börjat lyssna på ljudböcker för att samtidigt förkovra mig inom olika områden och på så vis känna att all tid jag lägger blir än mer värdefull. Med detta sagt vill jag säga, varför inte byta ut lite av tiden ni lägger på era mobiler och städa upp lite till en riktigt god ljudbok istället?