Pånyttfödelse samt själslig rensning är nyckelorden för dagen och grannen drar ånyo fram sitt hypermoderna monstrum till grill. Våren betyder också att vi börjar påta i jorden, så potatis och plantera blommor.
Samtidigt börjar ett annats sorts arbete; vi traskar ut i diverse garage, uthus, upp på vinden och i förråd med ett enda mål; att hitta så mycket saker som vi kan sälja vidare för att på så sätt skapa plats för nya saker. Stolar, bord, längdskidor, pulkor, korgar och mopeder. Böcker, tidskrifter och filmer. Allt möjligt (och omöjligt) rensar vi ut för att eventuellt kunna sälja till våra medmänniskor. Givetvis är det en bra idé då våra gamla prylar får nya ägare och på så sätt återvinns. Det finns nämligen en köp och sälj-marknad för precis allt.
Jag köper, säljer och byter en hel del prylar på diverse ställen. Tradera, eBay och vend. (Den sistnämnda är som en sorts privat köp- och säljsajt enbart för musikrelaterade saker; instrument, effektprocessorer och så vidare). Jag har gjort en hel hoper mycket bra (och några mindre bra) affärer på dessa ställen.
Nu ska den här texten inte handla om vad mycket högintressanta saker jag fyndat utan mer om utformningen av vissa annonser. Det är dessutom helt på sin plats med en grinig gubbe-varning då jag antagligen kommer att framstå som en otroligt bitter samt reaktionärt bakåtsträvande person när du läser den här texten.
Jag är av den mycket enkla uppfattningen att man inte bara handlar med research-hatten på utan även med ögat. En säljbild som är trevligt fotad säljer bättre enligt min åsikt. Man ska helst kunna se vad säljobjektet är. Kanske platsar objektet i en spännande och annorlunda miljö (även om det är överkurs) men som sagt; det är väldigt bra om man faktiskt kan se vad det är som säljs. Folk vill inte se så mycket annat än just säljobjektet och ingenting annat så varför inte lägga lite extra tid på just fotot?
Det tar ju så lite tid. Oftast, och när det handlar om privata säljare, är givetvis inte bilden prioritet ett men i många fall grubblar jag över hur säljaren egentligen tänkte. Det är som att säljaren, helt sonika, vaknar halv fyra på morgonen, kommer på att det behövs lite extra i semesterkassan och helt plötsligt står i begrepp att sälja sin gamla gunghäst. Vederbörande ropar ”Nu jäklar ska det säljas gunghäst här”, springer ut i garaget med sin mobiltelefon i högsta hugg för att sedan fota ovan nämnda gunghäst. Sedan publiceras en annons med de mest anskrämliga bilderna någonsin; underexponerade, överexponerade och suddiga. Gång till annan har även diverse slumpmässiga objekt också funnits med; pizzakartonger, familjemedlemmar och till och med tvätt. Helt otroligt.
För allt i världen; sälj av era gamla prylar på sociala medier och avsedda webbplatser men för Gud och alla småänglars skull; komponera fotot så att man åtminstone kan se vad det är ni säljer!