En dramatisk händelse 1707 som gett stoff åt den lokala historieskrivningen.
Man kan ju undra hur det kom sig att en krigsfånge fick tillfälle att dräpa krögaren. Krigsfångar ska väl hållas i läger och inte vara ute på krogen? Nja, på den tiden var det inte så. Det var skillnad på folk och folk, även bland krigsfångar.
De sachsiska fångarna var de finare fångarna. De var ju européer, nästan som vi svenskar, så de fick röra sig ganska fritt. Till och med åka på spa. De ryska krigsfångarna däremot, de ansågs mer som vildingar och släpptes inte fria på gator och torg. De hölls i arbetsläger och de togs ut i straffarbete. Det lär finnas en och annan gård i Tjust som har diverse murar och annat byggt av de ryska krigsfångarna.
Även de svenska soldaterna ute i fält gjorde skillnad på folk och folk. De kunde slakta befolkningen och bränna ner hela byar i de mer avlägsna trakterna av Polen och inne i Ryssland men i de tyska områdena närmare Sverige, så höll man sig mer till reglerna.
Det är nu drygt 300 år sedan som krigarkungen Karl XII var ute i Europa och härjade och skickade hem krigsfångar. Efter ett tag vände krigslyckan och det var de svenska soldaterna som blev krigsfångar i Ryssland i stället, de flesta efter slaget vid Poltava.
En del av dem kom hem igen, antingen de rymde eller släpptes fria efter fredsavtalet 1721. Dem hittar vi i kyrkböckerna i Tjust och på andra ställen. Det finns till och med ett och annat vittnesmål om hemfärden bevarad.
Många av soldaterna som överlevde och tog sig hem hade med sig krigsupplevelser som påverkade dem resten av livet.
Hur såg det dåtida Sverige ut, ett Sverige som var ett krigsmaskineri? Allt fler soldater skrevs ut och dränerade landet på unga män. Skatterna gick till att finansiera kriget, inte till vård, skola och omsorg, vägar, gator och sophämtning.
Om folket i Sverige under Karl XII:s krigsår har jag nyss läst i en ny bok som heter "Tyrannens tid" och är skriven av Magnus Västerbro. Den rekommenderas varmt om du vill förstå hur dina förfäder levde under de första decennierna på 1700-talet.
Det här är ingen recension och jag ska inte föregå en sådan i VT, om den inte redan varit publicerad. Men en sådan här bok, där folkets historia berättas, den ger ett större perspektiv även på släktforskningen.