Häromdagen var jag ute och gick och hörde ett par stå och argt diskutera klottret som var på området. En spelplan till leken ”hoppa hage” och en stor hund var utmålade i gult, vitt och rött. Paret var upprörda över att man inte kunde sitta eller gå på platsen utan att få färg från klottret på sina kläder och skor. Och jag förstår dem, det spelar ingen roll om klottret försvinner i tvätten eller vid nästa regnskur. Bara att jag vet att det har funnits där räcker gott och väl. Den här vandaliseringen upprör mig oerhört, att ett barn får lära sig att det är okej att klottra ner i vårt fina samhälle. Det kommer bara sluta på ett sätt för det här barnet, och det är med graffitti, knark och alkohol.
Vandalisten i fråga är heller inte ensam. Nästan varje dag ser jag barn sitta på gatorna med dessa ”klotterverktyg” som vi kallar gatukritor. Färgen sätter sig på mina skor och på min bils däck, vem ska betala för tvätten undrar jag? För det lär inte vara den femåriga flickan som lömskt ler åt mig när jag torkar av mina skor. Inte heller barnens föräldrar som säger att ”barn är barn” och ”barnen borde leka mer utomhus”.
¬¬- Inte alls, säger jag.
Låt dem sitta framför en tv-skärm eller spela på sin Ipad inomhus, så att vi andra samhällsmedborgare är säkra från deras upprörande vandalism.
Eller så är det inte riktigt så det ligger till. När jag var liten älskade jag med att måla med gatukritor, skriva mitt namn i blått och att måla spelplaner i lysande gult när jag ville ha någonting att leka med. Varje gång det regnade blev jag lika besviken. Med tårar i ögonen såg jag hur mina fina konstverk spolades bort och försvann. Min mamma tvättade mina kläder och det fanns inget bevis på att mina fina målningar överhuvudtaget hade existerat. Att måla är en del av att vara barn och ses av många som en trevlig överraskning när de får se ett barns målning. Gatukritor gör bara att målandet sker utomhus och är mer tillfällig än en pappersteckning. Det ansvariga barnet kommer antagligen inte att växa upp för att klottra ner bostäder eller bilar så låt barnet hållas.
Jag förstår att människor blir upprörda när deras favoritplats är nermålad, och att de inte vill få färger på hela kroppen. Men efter en regnskur kommer färgen att vara borta och platsen blir som ny igen. Och vad gör det egentligen med lite färg på kläderna? Det är ju endå semester. Stoppa in dem i en tvättmaskin när du kommer hem eller lägg en handduk om du är rädd om dina vita sommarskjorts. Roa dig med att hoppa lite hage när du ser att ett barn har varit i farten. Kom ihåg ordspråket ”efter solsken kommer det regn” – och rena gator.