På konferensen har samlats människor med erfarenhet av gestaltmetodik, som från början är en humanistisk psykoterapiform. Idag används gestalt också inom organisationer i ledarutbildningar, grupputveckling, förändringsarbete. Vi som samtalade i gruppen har alla någon form av gestaltutbildning, och är därigenom vana att mötas i dialogform.
Du och jag har kanske olika bilder av vad ett dialogsamtal är. Min uppfattning är att dialog skiljer sig helt från diskussioner och även från de flesta vanliga samtal. I gestalt refererar vi dialogbegreppet till den existentialistiska filosofen Martin Buber. Han utforskade vad som sker i ett möte där vi förflyttar oss längs polerna ”jag – du” eller ”jag – det”. Dessa båda lika viktiga attityder visar på ett flöde i själva mötet där vi båda vågar var öppna och sårbara samtidigt som var och en behåller sin självständighet och tar ansvar för sina val. En ”jag – du”-attityd under dialogen uppstår först om båda parter är beredda att helt släppa sin egen uppfattning i stunden och helt lyssna på den andre. Detta innebär att jag tar in ny information från den andre och är öppen för att utvidga min egen kunskap och kanske släppa delar av min tidigare uppfattning. Denna förändrade attityd till kunskap och erfarenhet sker inte genom viljan att ändra på den andre utan sker endast i ödmjukhet inför att varje människa har rätt till sin egen uppfattning.
Efter konferensen tänker jag på att det är ganska ovanligt för mig att uppleva möten med en sådan form av dialog. Jag tror tyvärr att dialogen som samtalsform är krympande i dagens samhälle. Svensk folkbildning har haft dialogsamtal i mindre grupper som en grundpelare även om inte begreppet dialog använts. Bokcirklar, studiecirklar, folkhögskolekurser, föreningsmöten, politiska grupper, fackföreningar – alla dessa former av dialogforum minskar idag. Påverkade av kommersiella krafter som bara vill att vi konsumerar upplevelser och alla nätforum som så lätt slukar vår uppmärksamhet. Politiska krafter vill idag minska på bidrag till studieförbund och folkbildning eller har idéer om att utbildningssystem ska manualiseras och individualiseras ännu mer.
Varför sker det här, när det är uppenbart att dialogsamtal i grupp kan skapa kunnigare och mer engagerade medborgare? Medborgare som genom att dela med sig av kunskaper och erfarenheter tillsammans skulle växa i självförtroende och våga och kräva att få bidra i samhällets utveckling.
Vi hör om riskerna med AI-generad fake news. Hur ska vi möta dessa hot? Idéhistorikern Sverker Sörlin skriver i boken ”Till bildningens försvar” om att vårt samhälle behöver höja kunskapen för alla medborgare och inte överlämna fältet helt åt allehanda experter. Vi behöver ökad bildning för att kunna stå emot, se igenom, våga kritisera. Jag går till mig själv och tänker efter när jag utvecklas och lär mig nytt. Klart att jag erövrar kunskap när jag har läser eller lyssnar på en bok, när jag diskuterar med en kompis eller när jag ser en föreläsning på YouTube eller program på tv. Jag inhämtar ibland fakta från Google men likväl behöver allt detta inte leda till bildning. Sörlin har en teori som jag gillar. Kunskap kan övergå till bildning genom att bli en vetskap tillsammans. Så som kan ske i ett dialogsamtal.
Dialogmötet på konferensen vidgade min kunskapshorisont och ledde oss alla i gruppen en bit vidare till vetskap tillsammans om ämnet. Jag förändrades faktiskt lite av den korta stunden. Det uppstod lust att göra något mer, kanske tillsammans.
De flesta håller nog med om att dialogmöten har betydelse för en persons mognad. Men ännu mer betydelsefullt tror jag är dialogens betydelse för vår framtida demokrati och upprätthållandet av mänskliga rättigheter. Mindre utrymme för dialog ger mindre gemensam vetskap. Färre upplevelser av att känna sig viktig och bli lyssnad på riskerar att minska tilliten till vårt gemensamma samhälle vilket leder till ökad rädsla. Och i ett rädslotillstånd kan känslorna styra oss förbi förnuftet. Vi kan till exempel lätt luta oss mot förenklade populistiska lösningar och hylla starka ledare. Och demokratin riskerar att långsamt eroderas.
Jag ser fram emot att föra dialoger om de här tankarna i många sammanhang. Hoppas du också hittar dina dialoggrupper.