Det officiella namnet är långt och på franska: Organisation Internationale de la Dentelle au Fuseau et à l’Aguille. Det finns en förklaring till det. Organisationen lyder under fransk lag.
Sammanslutningen hör väl inte till de mest kända. Den bildades 1982. Sedan har den växt och spridit sig över stora delar av världen. I dag har man omkring 2 000 medlemmar i drygt 40 länder. I somras blev Kajsa Borg, som den andra svenskan i historien, vald att leda organisationen vid kongressen i Adelaide i Australien. Den första var Sally Johansson från Linköping. Hon var en av grundarna.
– Det är ganska mycket jobb att leda en sån här organisation, många resor och mycket epostkontakter. Det är som ett litet EU, säger Kajsa Borg.
Vartannat år har man kongresser med utställningar, föreläsningar och tävlingar. Vid dessa säljer man material, böcker och spetsar. Nästa kongress hålls i Ljubljana i Slovenien 2016. Två år senare går färden till Brügge i Belgien.
– Det är som ett OS. Städerna som vill arrangera kongresserna får lämna in programförslag och visa att de kan. Det är mycket som ska fungera. Kongressdeltagarna brukar vara mellan 500 och 600. Dessutom tillkommer det dagsbesökare.
Inkomsterna går till att bevara och utveckla kunskapen om sydd och knypplad spets. Föreningen stöder utbildning och forskningsprojekt, ger ut publikationer på både engelska och franska och delar ut stipendier till ungdomar. Nytänkande i alla dess former premieras.
– Jag tror att framtiden för spets blir mer som konst eller konsthantverk. Örhängen är till exempel populära. De sitter inte längre många och producerar metervis med lakansspets.
Den knypplande spetsens historia är inte kristallklar. Men man tror att det började i Mellanöstern någon gång på 500 eller 600-talet. Den praktiska nyttan är begränsad. Det var de välbeställda som hade råd att pryda sina hem och sig själva med spets. Det var kungar och överklass över hela Europa som hade råd med knypplad spets. Det kan man se på många målningar. Tekniken förfinades i Italien och Frankrike och det har utvecklats olika stilar. Lite grovt kan man säga att det finns en östlig och en västlig tradition.
Kajsa Borg började själv knyppla redan som barn. Hennes mamma och moster hade gått på kurs och hon gjorde sina första försök på deras dynor.
– Det var en riktigt boom under 1950-talet. Det var kurser i spetsknyppling i nästan varenda by, säger Kajsa Borg.
Knypplingen har följt henne genom livet. Hon praktiserade på Hemslöjden i Linköping och utbildade sig till textillärarinna. Hon fortsatte studierna, blev filosofi doktor, docent i pedagogiskt arbete och universitetslektor vid Institutionen för estetiska ämnen vid Umeå universitet. Nu är hon pensionär och sedan några månader president i OIDFA, som vi redan nämnt.