Keventers livsverk lever ännu i Indien

Det är snart 50 år sedan den gamla keventerska gården i Västervik revs. Det var i mars 1966 som grävskoporna drog fram i hörnet av Kvarngatan och Rådhusgatan. Järnhandeln AP Jonsson behövde parkering för sina kunder.

26 augusti 2015 09:39

På tomten hade de funnits bostäder sedan 1700-talet. Det var från början flera tomter som slogs samman på 1860-talet. Flera kända namn ur Västerviks historia kan vi spåra till kvarteret Lejonet.

1861 ägdes fastigheten av läkaren Nils Gabriel Forsling. Han byggde till fastigheten med en våning och rev några andra byggnader mot Kvarngatan och anlade en vacker trädgård med ett staket ljutet i Ankarsrum och planterade en rad popplar i gatugränsen.

Forsling var född 1814. Han anseende var högt. Vi kan nämna som en kuriositet att han var systerson till den store skalden Per Daniel Amadeus Atterbom. Atterbom var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien och författare till det romantiska verket Lycksalighetens ö.

1869 såldes fastigheten till telegrafdirektören Gustaf Kallstenius. Han var chef för Västerviks telegrafstation mellan 1863 till 1888. Han var också pappa till den kände konstnären Gottfrid Kallstenius. Familjen lämnade Västervik 1897 och rådmannen och senare borgmästare Axel Rune bodde i gården under några år som nygift.

1897 kom så fastigheten i familjen Keventers ägo. Bankdirektören vid Kalmar Enskilda Bank Karl Keventer köpte fastigheten för 15 000 kronor.

Hans son Verner lämnade som 20-åring Västervik. Han flyttade till en farbror i Indien, som hette Johan Edward Keventer. Han hade gått på Alnarps lantbruksinstitut. 1888 reste han först till Skottland och året efter till Indien. Edward Keventer blev mycket framgångsrik inom mejerinäringen. Han byggde upp fem mejeristationer med en boskapsstam som omfattade ett par tusen kor. Företaget expanderade snabbt över Karachi, Rangoon, Calcutta, Lucknow och Delhi och nådde sin topp mellan 1908 och 1920. Brorsonen Verner blev med tiden sin farbrors högra hand och vid hans bortgång tog han över firman. 1946 sålde han för att njuta sitt otium i födelsestaden vid Gamlebyvikens strand. På vägen hem blev han sjuk och dog i Alexandria en novemberdag 1946 utan att få återse staden där hans livslåga en gång tänts.

Eduard och Verner är sedan länge borta. Men deras livsverk i Indien lever i högönsklig välmåga. The Keventer Group är i dag en stor koncern med 1 100 anställda. Företagsgruppen sysslar med livsmedelsförädling, stål och fastigheter.

Det fanns också en annan Västervikskille i företaget. Hans namn var Knut Edmark. Han var barnbarn till sjökapten Aspelin som var lärare på Navigationsskolan. Knut Edmark tänkte gå i sin morfars fotspår och gick därför till sjöss i unga år.

I januari 1906 låg hans fartyg i Calcuttas hamn. Den svenske sjömansprästen kom ombord och Knut frågade honom om det fanns några svenskar i staden.

– Jo, det finns Keventers upp i Alipore, sa prästen.

– Det är väl aldrig Keventers från Västervik? undrade Edmark.

– Jo, det stämmer nog.

– Då måste jag träffa dem. Verner och jag var goda vänner.

Edmark fick adressen och reste till Alipore.

– Här finns jobb för unga villiga armar, sa Keventer den äldre. Du kan stanna hos oss och tjäna pengar om du vill.

– Men jag ska bli sjökapten.

– Hur gammal är du?

– 19 år.

– Då har du tiden för dig, stanna ett slag och res hem sen.

Edmark blev kvar. Författaren och journalisten Ivar Ahlstedt träffade honom i Calcutta i slutet av 1950-talet. Då hade Knut Edmark varit i Indien i 53 år. 1923 var han hemma och hälsade på släkten under några månader.

– Men den som har fångats av Indien i unga år har inte så lätt att slita sig loss. sa han.

Källa: VT den 2 mars 1966 och jultidningen 1959.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Bengt Faleij