Karl-Erik Johansson tillbringade sina första år i Åldersbäck. Han var nummer fyra i en syskonskara som bestod av 14 barn! Det var trångt i ett rum och kök. Småbarnstvätt hängde i snören över vedspisen. Barnen fick tidigt hjälpa till med att bära in vatten och hugga ved.
– Alla 14 bodde inte hemma samtidigt. Men vi var nog ett tiotal, minns Karl-Erik.
Hans minns en vinter när sex av hans syskon fick scharlakansfeber samtidigt. Det betydde slädfärd till staden och sex veckors vistelse på epidemisjukhuset.
– Det kändes som en gudagåva. Vi var bara tre kvar hemma och hade väldigt mycket plats, säger han.
Familjen flyttade senare in till Västervik. Karl-Eriks pappa byggde ett barnrikehus i Ekdalen. Bara i de närmaste fyra husen bodde de 40 barn.
– Det saknades inte lekkamrater, konstaterar han.
Karl-Erik började redan under skoltiden på Lidhemsskolan som springschas i Konsum på Repslagaregatan. Yrkesbanan fortsatte som lärling i ett bageri, fortsatte under ett par år i träindustrin innan han återvände till bageribranschen.
– Det blev tio år på IT-bageriet (Ingvar och Tage om någon undrar vad IT stod för på den tiden).
Tiderna blev sämre för branschen, mycket kom färdigt. Det blev personalneddragningar och Karl-Erik fick gå hem. Det var inte roligt för en man som precis bildat familj. Slumpen gav honom lite hjälp på traven i yrkeslivet. En kamrat var kallad till anställningsintervju på Sankta Gertruds sjukhus. Han tyckte Karl-Erik skulle följa med.
– Det är inget för mig, tyckte Karl-Erik.
Men han följde med kamraten ut till sjukhuset den där dagen 1960. Det var en fredag. På tisdagen började han jobba. 38 år senare – drygt – gick han hem som pensionär.
– Det var ett bra ställe att jobba på – fina arbetskamrater. Det var få som slutade.
Karl-Erik blev med tiden överskötare. Arbetsgivaren betalade utbildningen. Det var en stor arbetsplats med 900 anställda och 1 200 till 1 400 patienter när det var som störst. Under större delen av sin yrkeskarriär på sjukhuset jobbade Karl-Erik inom äldrevården.
Under alla år var han fackligt aktiv inom Kommunal. I dag är han hedersmedlem. Det fackliga engagemanget hade börjat redan på IT-bageriet. Det ledde till att han också blev politiskt aktiv inom socialdemokratin. Hans satt i fullmäktige under tre mandatperioder, var ledamot av skolstyrelsen i nio år, satt 23 år i överförmyndarnämnden varav 17 som ordförande. Uppräkningen kan göras längre. Vi sätter stopp här. Karl-Erik är fortfarande engagerad i flera föreningar, bland annat i Psykiatriska föreningen och museet på Gertrudsvik.
– Vi har 2 500–3 000 besökare på museet, berättar Karl-Erik.
Högtidsdagen ska han fira hos en annan förening. I Marinstugan hos Flottans män ska det bli mottagning.