Tankarna på en utställning inför jubileet hade funnits några år, redan 1928 tillsatte stadsfullmäktige en grupp som skulle utreda hur 500 år skulle firas. En utställning fanns tidigt med i bilden. Det hade inte varit någon i Västervik sedan 1881. Frågan blöttes och stöttes. Det var ingen självklarhet att ordna en utställning, trots allt. Spåren från andra håll förskräckte. De hade ofta slutat med stora förluster och ekonomiska fiaskon. Ansvariga trodde kanske att utställningarnas tid var förbi. Till slut avrådde i alla fall kommittén att satsa på en utställning.
När en utställning i Vetlanda något år senare blivit en succé tänkte man om. I en rasande fart drogs arbetet igång med att skaffa ekonomiska garantier. Enskilda och företag ställde snabbt upp med 35 000 kronor. Stadsfullmäktige lovade skjuta till 10 000 om privata garanter kunde lova minst 50 000.
Arrangörerna hittade en lämplig plats vid den nedlagda Stegeholmsfabriken på vägen mot Lucerna. Tomten såg visserligen ryslig ut – men den skulle snart förändrats när arkitekten Joh. Dahl fick sätta tänderna i projektet. Planerna på en liten utställning växte dag från dag, månad för månad och blev till slut riktigt stor.
Utställningen fick en drömstart. Hela midsommarhelgen 1933 bjöd på ett idealiskt väder. Under de tre första dagarna kom inte mindre än 35 000 besökare. Det var en ständig ström av promenerande människor ute på utställningsområdet. Det var främst de lätta attraktionerna som lockade, dansen på bryggan och nöjesfältet som starkt fängslade besökarna.
Men det fanns andra inslag som också drog vanliga Svenssons till området. Det var till exempel trängsel till kapten Albin Ahrenbergs flygplan vid tilläggsbryggan. Många ville ta en tur med den kände flygaren för att få se Västervik lite grand från ovan. Det blev bara en dags flygning. Natten till midsommardagen blåste det upp till storm och planet slet sig från sina förtöjningar och drev mot bryggan. Propellern skadades så svårt att vidare flygäventyr fick ställas in.
Men med så myckert folk i rörelse hände det naturligtvis ett och annat. Dansen på bryggan fick avbrytas under fredagskvällen på grund av att det tagit fyr på inte mindre än fem ställen i bryggan! Orsaken var bortkastade, brinnande cigarett-och cigarrstumpar.
Det bästa i underhållningsprogrammet var lördagskvällens fyrverkeri, enligt VT.
Vid bryggan låg också några sälar i en inhägnad för att förnöja utställningsbesökarna.
– Men de rymde rätt snart, säger Nils Gustavsson som har hört historien från sina föräldrar.
Det kom massor med folk, mest från bygden förstås, men även mer långväga gäster. Det vittnade de många tälten på Norrlandskullen och i skogarna norr om kullen om. Många valde sjövägen. När passagerarna på "Mälaren" skulle i land på kajen blev det folkträngsel på kajen när alla lämnat fartyget. Det hade varit en besvärlig båtresa för många. Under natten till midsommardagen hade det varit hårt väder, som vi redan antytt. Passagerarna som kom med Tjelvar från Gotland tackade sin skapare när de kunde gå i land och känna fast mark under fötterna igen och hämta sig efter sjösjukans alla kval.
Hans majestät konungen, Gustav V, som precis fyllt 75 år några dagar tidigare, var invigningstalare. Han kom med sitt följe till Västervik med extratåg. Kungen togs emot av maktens herrar i staden.Han fick bevista en gudstjänst i nya kyrkan och festligheterna på läroverksplanen och inspektera det nya museet på Kulbacken innan det var dags att med ångaren Västervik bege sig ut till utställningsområdet. Efter en kungalunch invigde han utställningen. Han fick också göra ett besök i Sankta Gertruds kyrka, som åter öppnades efter en omfattande renovering innan han lämnade staden i bil mot Linköping efter en lång och intensiv dag.
Västervik-Tidningens redaktörer nästan sprack av stolthet när de berättade om kungabesöket. Stadens invånare hade inte sett några kungligheter sedan 1880 då Oskar II var här för att studera den nya järnvägen från Hultsfred.
Ett inslag i firandet som vi tycker är värd en egen liten mässa var Tjustkvinnornas uppvisning och insats.
Under vintern hade 600 kvinnor suttit runt om i alla de 19 socknarna och sytt Tjustdräkter. Ett stort antal syledarinnor och väverskor hade varit dem behjälpliga. De ingav en magnifik syn när de tågade genom staden. Deras defilering förbi kungen blev ett av det mest uppmärksammande inslagen i jubileumsfirandet.
De hade rest i beväringsfinkor med extratåg in till stan från sin hemsocknar och klivit av vid Alviken där det hållits korum. Sedan marscherade kvinnorna till Augustenburg och vidare runt i staden. Efter en lång dag i Västervik återvände de på kvällen hem till sina socknar runt om i Tjustbygden.