Men vi tar hennes historia från början. Hon är född och uppväxt i Västervik. Familjen bodde i Brevik. Hennes pappa jobbade i skogen för Linköpings stifts räkning. Hennes mamma var barnskötare på förskola. Sara började skolan på Skogshaga. En skola som var relativt nybygd då. I dag går ett av hennes barn där.
– Skolan ser ungefär likadan ut då som nu, säger Sara Olsson.
Under uppväxten i Västervik ägnade hon mycket tid åt musik. Hon spelade tvärflöjt i flera olika formationer, bland annat var hon med i Västerviks ungdomssymfoniorkester under den entusiastiske Damiano Pregaris ledning.
– Det var fyra dagar i veckan, minns Sara Olsson som lärde sig spela flöjt av Lennart Sundkvist.
Så tillbaka till ryskan. Under gymnasieåren läste Sara och sex andra elever i hennes kull ryska på Västerviks gymnasium. Det ledde till att hon och en väninna från skolan bestämde sig för att fortsätta med ryska i Lund. Det var en engagerad lärare, George Kindberg, som fick in dem på det spåret. Han var inspirerande. Men efter ett år, som vi redan berättat, kom de båda på andra tankar.
– Jag stannade i Lund och läste på lärarutbildningen. Svenska och tyska är mina ämnen.
I Lund träffade hon också sin blivande man, Mattias, som har sina rötter i den skånska myllan. Han blev färdig civilingenjör något år innan Sara var klar med sin examen. Hans utbildning förde det unga paret till Trollhättan och Saab.
– Mattias fick jobb där samtidigt som jag slutförde min lärarutbildning i Göteborg.
Det blev en tid i Trollhättan. Sedan gick flyttlasset till Tyskland och Wiesbaden. Mattias jobbade på Opel för Saabs räkning. Det var fördelaktigt att följa med som anhörig. Sara fick jobb på två internationella skolor i Wiesbaden och Frankfurt. Dessutom jobbade hon en tid med undervisning i svenska kyrkan i Frankfurt.
Det blev två och ett halvt år i Tyskland innan man återvände till Sverige. Familjen bosatte sig i Vänersborg och Sara fick jobb på en högstadieskola.
– Vi märkte ganska snart att det var skakigt på Saab, att utvecklingen gick åt fel håll. Varslen avlöste varandra och vi började fundera på att se oss om efter andra möjligheter.
Det fanns två alternativ; Mattias hemtrakter i Skåne eller Saras i Västervik. Det blev det sistnämnda och båda Sara och hennes man har blivit pendlare. Sara till en rektorstjänst i Oskarshamn och Mattias till arbete på Ljunghälls i Södra Vi. I dag är Sara mammaledig.
– I maj ska jag vara tillbaka på jobbet.
Så nu är hon mamma på heltid till två små adopterade pojkar; Vilgot åtta år från Kina och Valter två år från Thailand.
Födelsedagen firar hon med familjen i Rom.