– Det var roligt att han bjöd på sig, säger John Senewiratne, sportredaktör på 24Corren, som utmanade sin koncernchef att delta i välgörenhetsprojektet Ice Bucket Challenge.
Dagen är på väg mot kväll, men i det stora hörnrummet i mediehuset på Stohagsgatan lyser flitens lampa. Lennart Foss har mellanlandat på huvudkontoret i Norrköping. Snart ska han sätta sig bakom ratten i sin Volvo och köra de 16,5 milen hem till Stockholm och runda av sin arbetsdag med att ringa ett antal telefonsamtal från bilen.
Nästa dag väntar ett möte i Uppsala, samma dag som det offentliggörs att ägarförhållandena i koncernen har förändrats. Delägaren Ridderstad har köpts ut. Det är en vanlig dag på jobbet för koncernchefen i NTM dit Västerviks-Tidningen hör. Sedan Lennart Foss tillträdde för dryga sex och ett halv år sedan har affärer genomförts på löpande band.
– Förändring är det nya normala, konstaterar han.
Eller som publishern Widar Andersson i NTM-koncernägda Folkbladet skrev härförleden "det gäller att hänga med. Den som står still går bakåt". Det har Lennart Foss aldrig gjort, han som föddes i en järnvägsknut. Hallsberg, hans barndoms samhälle var en plats där det alltid rörde sig, "där fanns norra Europas största rangerbangård", upplyser han om.
Lennart var fem år när familjen Foss flyttade till Örebro. 13 år gammal skaffade han sig sitt första jobb. För en timlön på tre kronor plockade han tomater, påskliljor, pingstliljor och målade element hos grannen som hade trädgårdsmästeri. Sen blev det jobb på Shell-mack, kvällsstädning på varuhuset Krämaren, städning av begravningskapell och kyrkogårdsarbetarnas pausrum. Och vad skulle han ha pengarna till?
– Ja, vad gjorde jag med dem? Skidresor och en moped, en Zündapp med limpa.
Den unge Lennart levde i nuet.
– Det var väldigt, väldigt långt bort i tankarna vad jag skulle bli när jag blev stor. Det var därför jag började läsa ekonomi, för att det var en så bred utbildning.
Högskolan i Örebro, det var där han studerade till civilekonom, tog inga studielån utan jobbade extra, som klassföreståndare i Pålsboda, till exempel. Och så gjorde han uppehåll för några seglingssäsonger i USA.
Färdigutbildad började han som ekonom på Vingresor. Det tog honom först till Spanien och sen till Norge. Där väntade kärleken på honom i gestalt av norska Elisabeth. När hon sedan skulle flytta till Stockholm, följde han med i flytten.
– Jag gick ner till järnvägsstationen i Oslo, köpte DN och slog upp sidorna med platsannonser.
Han fick ögonen på annonsen där Expressen sökte en "ordningsman tillika ekonomichef". Efter trettonhelgen 1984 började Lennart på kvällstidningen med sting och efter ett år var han tillförordnad ekonomidirektör.
– Då var det populärt att bolagisera och jag var med om att bryta loss Expressen från DN.
Det var full rulle i tidningshuset, hög puls, "alla var bitna av det där" och Lennart gick från det ena till det andra, blev först biträdande annonschef och därefter vd 1992, samtidigt som han var småbarnspappa.
– Pappaledighet? Jag var inte nåt jättebra på det, tyvärr.
Jobbet var uppslukande, tiderna omvälvande, nätet gjorde sitt intåg samtidigt som tidningarnas upplagesiffror sköt i höjden. Lennart fick tjänst i Mariebergs koncernledning och var mannen som förvärvade nya tidningar, i bland annat Lettland och Polen I tidningskorridorerna stötte han på välkända profiler, speciella personligheter, sådana som man säger är en bristvara i dagens medievärld där slimmade organisationer kräver likformade medarbetare. Sånt värjer sig koncernchefen emot.
– Absolut, det är jätteviktigt att det finns de som är olika, att vårda det.
1995 lämnade Lennart tidningsvärlden, för att bli vd i reklambranschen, "det var en huvudjägare som rekryterade mig", men var snart tillbaka i mediebranschen, nu som koncernchef och VD för VLT AB. Det blev ett antal goda år, men när Stampen blev koncernens nya ägare valde Lennart att gå vidare, i början av 2007. Styrelseuppdrag och andra åtaganden fyllde hans dag, han återvände till styrelsen för NT, där han tidigare haft en plats. När han fick frågan om han kunde ta över efter avgående vd Björn Jacobsson, ja, vad tänkte han då?
– Det var för spännande att tacka nej till. Och spännande är det, verkligen.
Han började i maj 2008, med en rivstart. Östgöta Correspondenten förvärvades, NTM-koncernen bildades och den ena tidningen följde på den andra i en organisation som trimmats hårt, med centralisering av servicefunktioner och nya arbetsmetoder, allt i striden om läsarna, lyssnarna, tittarna."Vi måste våga utmana oss själva när vi sätter nya mål", lyder maningen.
– Det som efterfrågas är nyheter, information och vi måste vara med och konkurrera. Samtidigt kan man inte riska hur mycket som helst, det här är medier som ska finnas kvar i evinnerlig tid, det förpliktigar.
NTM-koncernen är ett bra företag, förklarar högste ansvarige,även om konkurrensen är stenhård så rullar verksamheten på och han själv trivs förträffligt.
– Det är väldigt, väldigt kul. Det kommer jag att tycka långt in i framtiden.
Ingen dag är den andra lik, tempot är högt, det är så han vill ha det. För det finns det som han är riktigt dålig på. Det är den svåra konsten att sitta stilla, bara vara. Nej, han tar hellre ut svängarna. Ser du honom i slalombacken kan du vara säker på att han befinner sig offpist, i icke utstakade marker.
– Jag försöker utmana mig själv varje gång, lite på gränsen till vad jag klarar. Jag blir lite bättre på så sätt.