Hennes väg till Västervik har varit lång och krokig. Den började i Kenya. Hon föddes i hamnstaden Kisumu vid Victoriasjöns norra strand. Det var hennes farfar som många år tidigare lämnat familjens hemtrakter i Indien för att söka lyckan under Afrikas brännande sol. Han var köpman och byggde upp en affärsverksamhet där. När han gick bort var det ingen av hans barn som ville ta över hotell och affär.
– Eftersom vi var brittiska medborgare flyttade vi till England, berättar Raksha Bhatt.
Året var 1969. Raksha var bara en liten flicka. Hennes minnen från den tiden är svaga och lite grumliga. Hon skulle gärna återvända till de trakter där hon lekt som barn.
– Jag har varit på väg till Kenya flera gånger. Men det har alltid kommit något emellan, berättar hon.
Raksha, hennes mor och syskon, hamnade i alla fall hos en faster i London. Ett år senare kom också deras pappa till England. Familjen kunde återförenas och flytta till en liten plats som heter Wigston Fields utanför Leicester.
– Wigston Fields var ett mysigt litet ställe, säger Raksha Bhatt.
Raksha växte upp, gick i skolan och utbildade sig inom ekonomi och juridik. Hon hade nog inga planer på att lämna de brittiska öarna.
Men på ett bröllop mötte hon en ung man med liknade bakgrund som bodde i Sverige. Ynglingens namn var Sharad. Hans familj hade blivit utkastad från Uganda i början av 1970-talet. Det var när den nyckfulle diktatorn Idi Amin rensade landet på dess indiska befolkning. 1985 blev Raksha fru Bhatt och flyttade till Sverige och Västervik.
– Det var svårt i början. Jag trodde aldrig jag skulle lära mig svenska. Men jag lärde mig mycket av att se på barnprogram, berättar hon.
Hon har inte varit rädd för att prova nya saker. När hon var ute och gick med ett av sina barn vid Norra sjukhuset stötte hon på Stanley Ahl. Det ledde till arbete på sjukhuset en tid. Kontakter med Kicki Johansson, chef inom äldreomsorgen, gav henne lite inblick i svensk åldringsvård.
– Det fick mig att ändra uppfattning. Jag är inte rädd för att hamna på ett äldreboende, säger hon.
Raksha har alltid varit mån om sin hälsa och sitt välbefinnande. Hon började tidigt studera Ayurveda. Det är indisk läkekonst med tusenåriga anor.
Under många år har hon drivit företaget Sarir där hon främjar människors hälsa genom näringsråd och traditionella indiska behandlingar. Företaget finns fortfarande även om Raksha ägnar sig åt annat också.
– Jag har klienter över hela landet, säger hon.
Sedan ett par år jobbar hon i Gamleby som handledare för ensamkommande flyktingbarn. Hon är också frivilligt engagerad – genom Röda korset – i flyktingmottagandet på Lysingsbadet och i Verkebäck. I flyktingarbetet kommer hennes språkkunskaper väl till pass. Vid sidan om svenska och engelska talar hon fem indiska språk och lite swahili.
Det blir intensiva dagar, som börjar redan strax före klockan fem på morgonen. Det gäller att batterierna är laddade. Hon startar dagen med två timmar yoga och meditation.
– Men det är inte alla dagar jag hinner med en så lång stund, säger hon.
I morgon kanske det bli svårt på högtdisdagen.
– Vi väntar med den stora festen tills vädret blir bättre, säger hon.