Karin Hallberg föddes och växte upp på en bondgård i Gagersrum utanför Västervik. Det var en liten gård med små åkermarker. På gården fanns sex–sju kor och två hästar. Standarden var låg. Trångboddheten stor. Men det räckte för att försörja familjen. I huset bodde Karin och hennes yngre bror tillsammans med föräldrar, farmor, mormor och mormors styvfar.
– Det var fattigt, säger Karin Hallberg.
Gagersrum bestod under Karins uppväxt av sex gårdar, som kunde försörja lika många familjer. I dag finns en ägare till alla gårdar, som måste söka inkomster från annat håll för att få livet att gå ihop.
Krigsåren var hårda. Kläder plockades ner från vinden – vändes och syddes om till barnen. I skolan i Almvik samlade man in skrot. Järn och andra metaller skulle gå till industrin för återvinning.
Kriget tog slut. Den välsignade freden gav landsbygden ett lyft. Folk fick råd att rusta upp sina hem och gårdar. Husen byggdes om. Vatten och avlopp drogs in. 1950 bodde familjen i ett för tiden hypermodernt hem.
– Vi fick alla bekvämligheter, säger Karin Hallberg.
Karin trivdes i skolan, som vi redan antytt. Men det var ingen självklarhet att söka till läroverket i stan. Avgörandet kom först i sjunde klass – på själva examensdagen till och med. Det var hennes lärare som tyckte att Karins skulle fortsätta. När hennes föräldrar skulle tacka hennes magister för tiden i skolan sa han:
– Jag hade nog tänkt att Karin skulle läsa vidare, sade han.
– Vill du det? undrade hennes mamma och pappa.
– JaAAAAAA, helst av allt i världen, så Karin.
Hon beskriver den dagen som den dittills lyckligaste i sitt liv. Läraren ringde in till läroverket och fixade in henne. Karin fick den absolut sista platsen. Fyra år senare tog hon realen, fortsatte på gymnasiet och tog studenten 1955. Två år senare blev hon folkskollärare i Linköping och flyttade till Västerås och började jobba. Familjen gjorde en avstickare till Göteborg under två år. Sedan 1959 har Västerås varit deras fasta punkt i tillvaron. Men varje sommar har Karin och hennes familj återvänt till rötterna i Gagersrum.
Karin har alltid haft många järn i elden. Hon kallar sig själv för den "evige studenten". Det har alltid funnits något nytt att lära sig. Under 1980-talet läste hon engelska i Uppsala. Det blev 60 poäng.
– Det gav många nya intryck. Det blev roligare att undervisa när jag kunde mera själv, förklarar hon.
Hon tror att det är viktigt att ha ett rikt fritidsliv. En skapande sysselsättning kan göra vardagen lite lättare att uthärda. Under flera år lärde hon sig silversmide, hon målade, skapade dockskåpsintreiörer, föreläste under tio terminer om Axel Munthe vid "Pensionsnärsuniversitetet" i Västerås, släktforskade under regniga sommardagar. Under de senaste tre och ett halvt åren har skrivit boken om Gagersrum – byn som följt henne genom hela livet.