Rune Gustafssons liv har handlat mycket om fotboll. Han var en av de starkaste lysande stjärnorna under IFK Västerviks glansperiod i slutet av 1950-talet. Våren 1957 var IFK bara ett stolpskott för att gå upp i division II, som på den tiden var den näst högsta serien.
Det året spelade fotbollsserierna för sista gången höst-vår. IFK ledde division III sydöstra Götaland med en poäng inför den sista omgången. Saab och Sylvia skuggade kamraterna med en respektive två poäng. I sista omgången skulle IFK spela borta mot nedflyttningshotade Mjölby.
– Mjölby var inte så "katigt", tycker Rune Gustafsson.
Matchen slutade 2-2 med två förlorare. IFK missade seriesegern, Mjölby åkte ur och Saab gick upp. Rune Gustafsson gjorde IFK:s båda mål. Men det hjälpte alltså inte.
– Det gick inte vår väg den gången. Det var en tragedi för oss då. Hemresan från Mjölby var inte rolig, minns Rune.
Rune Gustafsson debuterade som 19-åring i IFK. Det kan förefalla något sent. Men på den tiden var det sämre ställt med pojk- och juniorlag. Dagens organisation saknades och unga grabbar fick fixa sina bollövningar på egen hand.
– Vi spelade där vi hittade en grön plätt, säger "Rugge".
En sådan fanns nedanför Kattkullebergets södra sida, längs med Repslagargatan. På "Grönan" har grabbar drabbat samman i kamp om bollen i generationer. Pojkarna från "Kasern" var inget undantag. Och för dem som var uppväxta söder om järnvägen var IFK det självklara valet när det skulle bli fotboll på "riktigt". Det blev många säsonger i IFK.
– Jag höll på tills jag var 38–39 år. Det sista året var jag spelande tränare i Jenny, berättar Rune Gustafsson.
I dag kan vi avslöja en väl bevarad hemlighet – tror vi... Vais försökte locka över "Rugge" till klubben.
– Vais skulle till Danmark och Otto "sme" (Karlsson) frågade om jag inte skulle spela för Vais. Men det var aldrig aktuellt.
På vintern byttes fotbollen ut mot den mindre bandybollen.
– Vi spelade på Marieborgsplan. Jag minns att Gunnar Edström gick och spolade banan, säger Rune Gustafsson.
I slutet av 1940-talet blev det ishockey istället. Rune var med från början när Stig Andersson drog igång ishockeyn i Västervik.
Rune Gustafsson växte upp i "Kasern", vid sidan av Strebelverken – dagens "Järnet", som vi redan antytt. Det var ett barnrikehus med många små lägenheter.
– Vid bodde i rum och kök, berättar Rune.
När Rune hade slutat skolan började han som lärling hos Pylads plåtslageri. Det blev början till ett helt liv som plåtslagare. När fotbollskarriären var över startade han eget.
– Det gick bra. Jag hade alltid jobb, säger han.
I dag njuter han av livet som pensionär och tar det lugnt. Ett och annat besök vid IFK:s anläggning vid Örbäcken brukar pigga upp.
– Det blir inte så ofta längre. Men det är trevligt att träffas och prata lite, säger Rune Gustafsson.