Det var naturligtvis ett hårt slag för Carin och hennes familj. Carin blev förlamad på höger sida av kroppen och tappade sitt språk helt. Det tog henne ett och ett halvt år att komma tillbaka. Det var en hård kamp för att återerövra språket och bryta den isolering som det innebär att inte kunna tala fritt ur hjärtat.
– Att förlora språket var absolut värst. Om man inte har sitt språk så står man helt vid sidan om, säger Carin Joelhed.
Carin besegrade sin afasi tillsammans med duktiga logopeder och annan sjukvårdspersonal. Hon bestämde sig tidigt under konvalescenstiden att om hon fick tillbaka sitt språk skulle hon skriva en bok om sina erfarenheter. Det har hon gjort.
– Den tog tio år att skriva, säger Carin Joelhed.
Den har tryckts i fyra upplagor och en femte kan vara på gång, berättar hon. Böckerna försvinner till föreningar och sjukvårdsutbildningar. Carin Joelhed är och har varit hårt engagerade i afasiförbundet. Hon sitter i Svenska Afasiförbundets styrelse och i Norra Kalmar läns Afasiförening.
– När jag kom till Västervik för tio år sedan var föreningen i stort sätt vilande, berättar hon.
Carin har också lagt ner mycket tid och energi på att sprida kunskap om afasi och problemen som uppstår i dess kölvatten. Hon håller föredrag hos pensionärsföreningar och hos blivande sjukvårdspersonal. I samband med att boken kom ut blev det ett inslag i Café Sundsvall, som väckte stor uppmärksamhet.
– Dagen efter gick telefonen varm, berättar hon.
Men nu tycker hon det är dags att sänka farten lite. Vid midsommartid i år fick hon en tydlig påminnelse om att livet kanske borde gå i ett lugnare tempo.
Carin är norrländska. Dialekten avslöjar henne. Hennes resa genom livet startade i Västerbotten. Hon föddes i Åsele. Efter realexamen bar det av till Uppsala och sjuksköterskeskolan. Sedan blev det 30 år i Nynäshamn där hennes dåvarande man hade fått jobb inom oljeindustrin. Det blev ett kort mellanspel på Alnön utanför Sundsvall innan hon för tio år sedan kom till Västervik.
Det var en av döttrarna som lockade henne hit. När dottern och hennes man flyttade hem från Israel och slog ner bopålarna här följde Carin deras exempel. Hon skulle bli mormor.
– Det är det bästa av allt – att vara MORMOR!
De båda andra döttrarna och barnbarn finns längre bort – i Stockholm och i Singapore, så de blir inte lika ofta som de ses.
– Men jag har varit Singapore ett par gånger. Det var fantastiskt roligt, men varmt och fuktigt.
Så 70-års kalaset är redan avklarat. I somras när dottern från Asien var hemma med sin familj passade man på att ha en sommarfest för vännerna, såväl nya som gamla, och hela familjen. På onsdag blir det lite stillsammare firande.
– Vi drar till Visby, säger Carin Joelhed.