Axel har senare sökt sina rötter. Men har aldrig fått något svar på varför han lämnades bort den där gången för länge sedan, precis efter dopet i kyrkan. Han träffade sin mamma några gånger som barn när hon hälsade på honom i fosterhemmet på Utö i Stockholms skärgård.
– Min mamma jobbade på restaurang i Göteborg. Det har jag fått veta senare. Min pappa träffade jag en gång, inte mer, säger han.
Många år senare – som vuxen man – återvände han till barnhemmet i Espergarde, strax söder om Helsingör. Det var mycket som var förändrat, byggnaden hade byggts till och flera hus hade rests i omgivningarna.
– Men jag kände igen mig direkt, säger han.
Återbesöket i Danmark blev också upptakten till en ny och livslång vänskap med ett danskt par. Paret Rydstrand kom i samspråk med paret som ägde fastigheten som en gång varit barnhem. Han berättade sin historia. Hustrun i familjen sa:
– Flytta från hotellet. I natt ska du sova i ditt gamla hem, berättar han.
Axel Rydstrand hade lämnat Danmark många år tidigare. 1928 – som fem-åring – kom han till fosterhemmet på Utö. Barnen på barnhemmet fick inte vara kvar längre än så. Axel fick ett nytt hem hos skolläraren och kantorn på Utö. Han gick i skolan, fiskade och på somrarna när han blivit lite äldre var han springschas hos öns handlare och fick möta en del av den tidens kändisar när han levererade varor från affären.
– Både konstnären Hanna Pauli och Hasse Z – Kar de Mummas pappa – hade sina sommarnöjen där.
Axel Rydstrand stannade på ön tills han var 17 år. Han hade inspirerats av några äldre kamrater på ön och snodde värvning.
– De båda andra hade sökte sig till kavalleriet. Men jag tog värvning vid Svea Livgardet (I 1).
Det blev fem år i kronans tjänst. Han gick bland annat på Arméns hundskola i Sollefteå. Instruktörsutbildningarna kunde vara hårda. Axel drar sig till minnes en övning i fjällvärlden som slutade med en förskräckelse. Den kostade två man och två hundar livet.
– När vi gav oss av var det strålande solsken, en timme senare överraskades vi av en fruktansvärd snöstorm, säger han.
Axel Rydstrand hängde av sig uniformen och blev civil. Han började på en speditionsfirma som förtullare och speditör på företagets avdelningar för flyg och skinn. Men lönen var inte så bra. Axel Rydstrand sökte sig vidare till Stockholms spårvägar.
– Det var på den tiden det kördes bussar på Drottninggatan, säger han.
Men skiftgång var inget han trivdes med. En läkare rådde honom att söka sig nya vägar för att försörja sig. Axel var nästan 40 år och trodde att det skulle bli svårt. Men en dag såg han en annons i Dagens Nyheter som förändrade allt. Sveriges Television sökte folk. Axel tog sina betyg och stegade upp på televisionen. Efter en halvtimmes samtal med berörda chefer var han anställd på transportavdelningen! Lite överraskad och omtumlad över att det gått så lätt frågade han hur det kom sig. En papperskorg bredvid chefen var fylld av ratade anställningsansökningar och bortkastade betyg. Det kunde han se.
– Jag var den ende som gått upp med mina betyg. Det var avgörande för ledningen.
Under tiden på televisionen tog han alla chanser att vidareutbilda sig. Han gick kurser och arbetade många år på avdelningen för ljud, bild och belysning fram till pensionering vid 63 års ålder. Han fick vara med och bygga många komplicerade studiolösningar för olika program. Det ledde också till många spännande möten med människor från musik-och teatervärlden.
Han skjutsade ofta artister och andra kända människor ut till Arlanda. En vacker söndagsmorgon hämtade han den rumänske dirigenten Sergiu Celibidache vid ett hotell på Strandvägen.
– Han sjöng "What a wonderful morning" och slog ut med händerna och ville ge mig dricks när vi kom fram. Men det tog jag inte emot..
Men livet har inte bara varit arbete och möda. Under Stockholmstiden var han aktiv i Enskede sportfiskeklubb. Fisket har alltid roat honom och det har han fortsatt med även sedan han kom till Västervik, som nybliven pensionär med sin hustru.
– När min fru levde hade vi en båt och var mycket ute på sjön. Det var trevligt.
Axel är också road av konst. Han har målat i olja och akvareller. I slutet av 1960-talet var han i Holland på en "talangtest". Det gick mycket bra. Han fick fyra av fem poäng i betyg. Under många år, främst som pensionär, har han ägnat mycket tid åt måleriet. Men nu har målat sin sista tavla.
– Det har blivit svårare att komma igång med åren, säger han.