Åke Skiölds resa i livet började i Bellö utanför Eksjö. Han växte upp i ett prästhem. Men det var inte självklart att sonen skulle trampa på samma stig, som sin far. Vägen till predikstolen tog en liten omväg. Åke Skiöld utbildade sig till folkskollärare i stället. Under tio år undervisade han i Rystad utanför Linköping.
– Jag trivdes utmärkt med det också, säger han.
Under Linköpingsåren var han starkt engagerade i det kyrkliga arbetet i Johannelunds församling. Han började fundera på om han ändå inte skulle gå i sin pappas fotspår. Beslutet växte så sakta fram. Åke Skiöld fick komplettera sina betyg och började läsa teologi i Lund.
Studierna ledde till att han blev prästvigd i Linköping av biskop Ragnar Askmark. Efter ett halvår i Västra Enebys församling blev han placerad i Västervik. Det var när Ivar Rudmark var kyrkoherde och prost.
– Det var lite stramare på den tiden, minns Åke Skiöld.
I Västervik har de högkyrkliga inte haft något större inflytande. Kvinnoprästmotstånd har knappast förekommit – åtminstone inte högljutt och inför allmänhetens ögon och öron. I dag är de kvinnliga prästerna i klar majoritet i församlingen.
Åke Skiöld ser tillbaka med glädje på sin prästgärning. Även om prästämbetet för med sig tunga dagar; när dödsbesked ska lämnas och människor i själanöd söker tröst och vägledning.
– Det var lika svårt varje gång när man kom med dödsbud, tycker Åke Skiöld.
Men glädjestunderna har varit många vid vigslar, dop och till och med vid begravningar! Han har fått vara med om att genomföra mycket under en lång prästgärning i Västerviks församling. Han nämner flera saker i vårt samtal, som han känner lite extra starkt för och fått hjärtat att bulta lite fortare.
Han har fått se flera kapell växa upp. Han har haft ett finger med i skapandet av Johannesgården, Andreaskapellet, Nikolai kapell i Piperskärr och utbyggnaden av Jenny kapell. Tanken var att kyrkan skulle komma närmare människorna. Det är en tanke som Åke Skiöld känner stark sympati för. I dag kan han känna lite sorg över sakernas senare utveckling, att allt fler unga väljer att avstå från konfirmationen till exempel.
– Det skulle behövas en väckelse så fler söker sig till kyrkan igen. Under konfirmationsundervisningen lär man sig mycket om hur det är att vara kristen, säger han.
Under många år drev kyrkan en marknad i Brevik med stor framgång; man samlade in en massa prylar som såldes. Åke Skiöld var en av de drivande. Pengarna gick dels till kapellbyggen, dels till behövande. Sölve Eriksson med Breviksorkestern och Sven-Hugo Karlsson är två namn som Åke Skiöld vill lyfta fram i samband med marknadsinsatserna.
Han har alltid varit en varm vän av kyrkans barn- och ungdomsverksamhet. Söndagsskolorna har varit livaktiga. Han såg också till att Kyrkans barntimmar infördes i församlingen. Verksamheten pågår fortfarande och är mycket populär.
Dessutom – kanske lite mer i skymundan för kyrkobesökarna – har han varit mycket populär bland blivande präster. Många prästkandidater har sökt sig till Västervik för att komma i åtnjutande av Åke Skiölds undervisning och vägledning.