Åke Fransons val var inte så noga genomtänkt när flyttlasset lämnade Göteborg. Han hade hittat en lägenhet på nätet och slog till. Han ville tillbaka till ostkusten efter många år i Västsverige.
– Jag ville bo på rätt sida av landet, som jag brukar säga, förklarar han.
Åke Franson är född i Stockholm. Det kan han inte dölja. Dialekten avslöjar honom. I ungdomen studerade han ett par år vid Sunnerdahls lantbruksskola i Säbyholm. Innan han gav sig ut i arbetslivet hann han också med tre terminers studier vid Stockholms tekniska institut (STI).
Åke Franson har varit egen företagare under många år. Han har drivit zooaffärer på flera platser i landet. I Stockholm, Partielle, Lerum och Bollnäs. Men han har också varit anställd som verkmästare och arbetsledare i byggbranschen.
– Jag har bland annat varit med och dragit in fjärrvärme i Helsingborg under fyra år, berättar han.
Djurintresset har varit centralt för Åke. Vid sidan av affärsverksamheten har han ägt flera hundar och travhästar. Han har också roat sig med antika föremål och gamla ting under åren. Han har rest runt på marknader och auktioner, sålt och köpt, från Skåne i söder till norra Värmland.
Nu har sjukdom förmörkat dagarna. Värken är svår och ensamheten i en stad som fortfarande känns lite främmande är påtaglig.
– Det skulle vara trevligt att hitta några seriösa kompisar att tala med och ringa till, säger han.
Så under ensamma stunder sitter Åke och funderar och skriver ner sina tankar. Det har blivit en del små dikter.
– Några har blivit publicerade i en lokaltidning i Göteborg, berättar han.
Så vi avslutar med en av Åkes verser: Kyla, kallar han den.
Det var så tyst och dragit
men örat hörde ljud som inte hördes
och sängen var så varm, och ingen vind
Pusten av andedräkten, som nog var vinden
och ljudet kom från stängda läppar, nära mig
Det var nog tystnaden, och kärleksdöden.