I dag kan vi visa ytterligare två bilder från ett Västervik som försvunnit in i skuggornas värld. Det är Bo Andersson i Västervik, som lånat oss några av sina många bilder, som är fotograferade från samma vinkel.
Bilden med den gamla restaurangen som byggdes 1913 och brann och revs 1950 har vi visat många gånger.
Men det andra motivet är väl inte lika slitet. Bilden är från 1905, åtta år innan sommarrestaurangen byggdes.
Den i dag så attraktiva tomten användes i slutet av 1800- och i början av 1900-talet som barlastkaj för ved, vilket inte framgår av den här bilden.
Men platsen och restaurangen väckte, då som nu, heta känslor. Debattens vågor gick höga i Västerviks-Tidningen när kajen skulle bli plats för en ny sommarrestaurang. Ett argument som framfördes med hetta bland krogmotståndarna var att vedskutorna skulle segla förbi Västervik och veden bli dyrare.
– Det kan inte gynna allmännyttans behov att en hamnplats offras för att bygga en spritkrog, argumenterade motståndarna.
På den andra sidan resonerade man att ”en oduglig barlastkaj med jämförelsevis ringa antal famnar ved är ingen väsentlig förlust för hamnen”.
Nykterhetsvännernas omsorg om vedförsörjningen var nog mest ett svepskäl för att försöka stoppa krogen. Det verkliga motivet var att man fruktade att den öl- och konjakspimplande publik som befolkade Kungsträdgårdens nedre terrass skulle hitta ytterligare ett ställe att släcka sin törst. Tonläget var något högtravande skulle man kunna påstå:
– Vid barlastkajen har man för avsikt att inreda och anvisa en hedningarnas förgård eller bakgård.
Men motståndarna fick ge sig. Stadsfullmäktige drev igenom sina planer. Sommarrestaurangen byggdes. Nu väntar vi på nästa skapelse på Slottsholmen.