En eldfängd historia och en gammal granat

I slutet av mars visade vi några gamla bilder i Västerviks-Tidningen som vi lånat av Kalle Henriksson. En av dem visade en gammal brandspruta som användes för att släcka en verkstadsbrand i Ankarsrum. Det ledde i sin tur till att Gunnar Linderoth plockade fram sin granat ur gömmorna. Den har en inskription i botten där det står: "Minne från branden i Ankarsrum den 29-4-1926 av L. EO."

Bakom signaturen döljde sig Erik Lehmann. Han var en man som fick mycket uträttat under sin stund på jorden. Han fotograferade, skrev och berättade mycket om brukets historia och människor. Varför han gjorde den här inskriptionen och i hur många exemplar har vi inte kunnat utröna.

Men innan vi fördjupar oss i branden så ska vi berätta lite om granaten och hur den kom i Gunnar Linderoths händer. Han fick den av en faster i Uddevalla för många år sedan.

– Hon plockade fram en gammal dammig granat ur en garderob och tyckte att den passade bättre i Västervik, berättar Gunnar Linderoth.

Hur granaten hamnade i en garderob i Uddevalla, vet han inte med säkerhet. Men troligen var det så att hans farbror Gabriel Linderoth fick den med sig från Västervik många år tidigare. Gabriel Linderoth, var som så många andra i släkten, journalist. Han jobbade några år hos sin bror Nils som var ägare och redaktör för Västerviks-Posten. Han fortsatte karriären på Bohusläningen i Uddevalla hos en annan släkting och blev med tiden både redaktionssekreterare och redaktionschef.

– Jag tror att han jobbade hos pappa vid tiden för branden, säger Gunnar Linderoth.

Så till branden. I inledningsfasen såg den ut att få katastrofala konsekvenser för bruket och samhället. Men med hårt arbete från brukets eget folk och med benägen hjälp från brandkåren i Västervik lyckades man förhindra att den spred sig från den byggnad den börjat i.

Branden upptäcktes vid halv sextiden på morgonen. Det var portvaken som såg att det trängde ut rök ur taket på den mekaniska verkstaden. Han slog larm och en man med brandlur skickades ut för att få folk till brandplatsen. Det dröjde inte många minuter förrän hela bruket var på benen.

Släckningsarbetet drogs snabbt i gång. Men den elektriska pumpen strejkade av någon anledning i inledningsskedet. Under tiden hade elden spridit sig med en rasande fart. Hela övervåningen med lager var snabbt övertänd. Elden fick fäste i takbjälkar och bräder. Flammor slog ut genom taket. De brandansvariga insåg snart att det var tvungna att kalla på hjälp och förstärkning. Hjälpen fanns hos brandkåren i Västervik som larmades strax efter klockan sex på morgonen. Ett extratåg lämnade stationen vid kvart i sju med ångsprutan och fem brandsoldater under A W Thunbergs befäl. En halvtimme senare rullade tåget in i Ankarsrum.

Vid denna tid var hela övervåningen ett enda stort eldhav, några minuter senare störtade yttertaket in med dunder och brak. Elden fortsatte att sprida sig i verkstadslokalerna på den nedre våningen. Räddningsmanskapet fick ägna all sin kraft åt att se till att elden inte fick vidare spridning till pressverket i första hand, som var sammanbyggd med verkstaden. Men det var med nöd och näppe man klarade det. Elden hade fått fäste i taket när man lyckades stoppa dess framfart. Efter tre timmars slit hade man branden under kontroll. Den stora faran var över. Ankarsrum kunde andas ut.

I Ankarsrum tackade man sin himmelske skapare för att det under morgontimmarna varit fullständigt vindstilla. I pressverket fanns ett stort gasförråd. Om elden fått fäste där hade konsekvenserna kunnat bli fruktansvärda.

Men de materiella skadorna var naturligtvis betydande och ett hårt slag mot verksamheten. På övervåningen hade man förvarat 500–600 Vikingkaminer. De flesta var emaljerade. Värdet av dem uppskattades till runt 50 000 kronor. Nästan 1 000 kaminer fanns förvarade på andra håll; bland annat på järnvägsstationen.

På lagret förstördes också 300 övningsgranater som tillverkats för artilleridepartementets räkning. De hade slutbesiktigas dagen före av en besiktningsman som kommit ner till Ankarsrum för den sakens skull. Men allt var inte förlorat. 700 hade man lyckats rädda.

I verkstadslokalen fanns ett 30-tal av "brukets finaste maskiner av vilka många voro synnerligen dyrbara." De hade blivit förstörda när taket störtade in.

I den mekaniska verkstaden arbetade knappt 30 personer. Branden stoppade inte driften på bruket. Gjuteriet, pressverket, emaljeringsverket, skyltverket och Vikingverkstaden gick vidare för fullt. En del av personalen från verkstaden förflyttades till andra avdelningar, andra fick jobba med röja upp efter branden.

Källa: Västerviks-Tidningen 30 april 1929