Britt – en levnadskonstnär som aldrig lämnar Skaftet

Britt Eriksson, 62, tillbringade sina första år i livet på Hultö utanför Skaftet. Det var ett liv som skiljer sig från dagens digitaliserade tillvaro på alla vis. Det fanns inte ens elektricitet. Vi levde som på mitten av 1800-talet, berättar hon.

Britt Eriksson.

Britt Eriksson.

Foto: Bengt Faleij

Hembygdskämpe2015-04-13 06:38

Britt Eriksson är en välkänd person i Skaftet. Hon beskrivs som en levnadskonstnär som dragit sig fram på slingriga stigar genom livet.

Hon var bland annat ordningsvakt under 15 år. Örsåsa loge och parken i Gamleby var några av hennes arbetsplatser. Men allt började ute på Hultö dit hennes föräldrar kom som nygifta i början av 1950-talet.

– Mamma var uppväxt på Hultö. Mormor och morfar drev ett litet jordbruk med ett par kor, häst och några höns, berättar Britt Eriksson.

Det var ensamt för en liten flicka. Hon hade inte en enda lekkamrat under de första åren innan hon började skolan i Västrum. Hon var med de vuxna överallt – fler gånger om dagen i ladugården. De skulle mockas och mjölkas – höns och grisar skulle utfordras. På vintern var de ute på isarna och vittjade gäddsaxar. Nöjet inskränkte sig till att åka spark.

Familjen tog vara på vad naturen gav. Det var egen mjölk, ägg, mjöl, fläsk, potatis, bär, fisk och något som burits hem från jakter. Britt har fortsatt på samma spår. Hon har odlat, fiskat och plockat bär.

När Britt började skolan blev hon inackorderad hos släktingar. Det var inte alltid så kul. Men i början av 1960-talet flyttade familjen in till Skaftet och hennes pappa köpte Hotellet och renoverade. Skolgången fortsatte på den nybyggda Ludvigsborgsskolan i Västervik. Det är en tid som Britt beskriver som hemsk.

– Jag var inte så ofta där, säger hon.

Men de mindre lyckade studierna på högstadiet tog hon igen senare under fyra år på Komvux. På Komvux började hon skriva, uppmuntrad av sina lärare.

I dag är hon en flitig och uppskattad medarbetare i Hembygdsbladet, som Västrums Hembygdsförening ger ut. Varje år levererar hon små historier från tider som flytt, inte sällan på bygdens dialekt.

Ofta handlar det om hennes egen familj och om det strävsamma liv tidigare generationer levt.

– Det poppar upp nya saker hela tiden. Minnen väcks till liv.

Britt ser positivt på framtiden för Västrum och Skaftet. Hon tycker sig ha sett ett trendbrott. Fler barnfamiljer flyttar ut. En ny samlingslokal står snart klar att tas i bruk efter den gamla som brann ner i november 2011.

– Det var en katastrof. Men nu tycker jag att det bara blir bättre här, säger hon.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om