Lastageplatsen i Verkebäck har många år på nacken. Under mitten av 1700-talet var tjär-och brädexporten från Verkebäck betydande. Sedan århundraden tillbaka betraktades den som Ankarsrums hamn. Bruket ägde förutom Verkebäcks gård även marken på vikens södra sida, där det också fanns järnbodar, stall, krog och hamnbostad. På 1860-talet uppfördes, troligen, en inspektörsbostad på övre hamnplanen mot berget. I samma veva revs hamnkrogen. Men självklart har hamnen också varit mycket viktig för Gunnebo bruk.
Under senare delen av 1800-talet var verksamheten livlig i hamnen. Skutorna trängdes med varandra i viken i väntan på kajplats. Vid förra sekelskiftet fanns det ett talesätt i byn; "att man kunde vandra torrskodd på fartygen ut till Rombergen."
Järnvägens ankomst 1879 fick affärerna att blomstra på bruken. Marknaderna vidgades, fraktkostnaderna sjönk, lagerhållningstiderna blev kortare, kommunikationerna snabbbare. Listan med fördelar kan göras ännu längre.
Ankarsrums bruk hade en egen brygga med lastkran. Den låg långt in i viken och till anläggningen hörde ett stall och en krog. AB Verkebäcks hamn köpte hamnen 1925.
Verkebäck hade egentligen två lastageplatser, dels Böljerumsbryggan, ägd av Böljerums egendom på vikens norra sida, dels den större lastageplatsen ägd av Ankarsrums bruk.