I Tyskland marscherade stöveltrampandet nazister på gatorna. Tidningen fylldes med artiklar som förmedlade oro för framtiden. Nästan varje dag kunde tidningens läsare följa stormakternas spel om världsfreden; kanske anade många redan den dånande brand som snart skulle tändas utanför våra gränser.
VT berättade om att det planerades en mörkläggningsövning i Västervik till hösten och att kommunen skulle betala stadens luftvärn. Det beslutade stadsfullmäktige i juni.
Det fanns en förening som hette Västerviks luftvärn på den här tiden. Den hade dels bett om ett bidrag på 50 000, dels ett lån på 95 000 för att skaffa ett luftvärn som kunde försvara staden mot flyganfall. Lånet skulle spritvaruberedningsfonden stå för var tanken. Fonden har varit en välsignelse för Västerviks utveckling och skapat mycket gott. Men stadens fäder ansåg att luftvärn var en sak för kommunen och inte för en privat förening.
Så det var kanske inte så svårt att frammana nationalistiska känslor hos västervikarna. Omkring 3 000 hade samlats på Kulbacken för att hylla vår flagga och vårt oberoende. Hur många blir det i stadsparken på lördag?
Överallt i stan vajade de blågula flaggorna i topp. Festtåget utgick från läroverksplanen. I täten gick två unga polismän som skulle bli välkända ansikten på stan med tiden. Deras namn var Henning Hyllman och K-G Hagbäcker.
– Pappa var 24 år och Hyllman några år äldre, berättar Björn Hagbäcker som vi lånat bilden av.
Firandet på Kulbacken blev en folkfest, enligt tidningen. Västerviks blåsorkester spelade, Kyrko-och hembygdskören sjöng tillsammans med Stegeholmskören. Stadsfullmäktiges vice ordförande disponent Ossian Nilsson höll tal.
– Det var ett kärnfullt anförande om vår blågula fana, frihetens och oberoendets symbol. Det var ett varmhjärtat tidspräglat tal, som säkert värmde varje svenskt hjärta, recenserade VT.
Sedan var det de kvinnliga elitgymnasternas tur att visa sig på styva linan. På kommando från kapten Sven Hansson marscherade damerna fram till museet och (delvis) framförde sitt lingiadnummer till grammofonmusik.
Stadsfullmäktiges ordförande Elof Persson hade hastigt och lustigt fått hoppa in som talare. Drätselkammarens ordförande, bibliotekarien Algot Johansson hade fått förhinder.
Persson talade om demokratin och frihetens betydelse. Den vackra festen fortsatte med en betraktelse av pastor Arne Liljeqvist där han utgick från orden – ”Söken först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så skall allt annat tillfalla Eder”.
Sedan han välsignat publiken stämde den upp i den gamla svenska psalmen ”Herre signe du och råde”.
Så firade man 1939. På lördag är det dags igen – att hylla flaggan och nationen.