Margareta Zeijlon i Västervik är född Larsson. Hennes släkt har ägt Gustavsberg på Notholmen i flera generationer – sedan i slutet av 1800-talet. I dag är det familjens sommarställe – en liten idyll mitt i staden! Men för tidigare medlemmar av familjen var det annorlunda. Livet var hårt många gånger.
– Min farmor Anna hade det nog tufft, berättar Margareta Zeijlon.
Margaretas farfar Erik var tullare. Han gick bort tidigt, bara några år efter att han fyllt 30. Han hade blivit smittad av tyfus eller något annat hemskt ombord på en båt.
Karl-Erik Larsson, som är Margaretas pappa, växte upp på Notholmen. Han berättade för undertecknad, för många år sedan, hur han under kalla, hårda vintrar när isen låg tjock och trygg på Skeppsbrofjärden fick lite kortare väg till läroverket.
Gustafsberg har varit en samlingsplats för generationer medlemmar av släkten Larsson. Stora kalas med många människor, som finns förevigade i Margaretas samlingar av gamla bilder.
– På Gustavsberg har släkten alltid samlats. Det kan jag läsa i gamla brev, berättar Margareta Zeijlon.
1945 fick familjen Larsson till grannar Västerviks segelsällskap Wikingarna, som lämnade Ekholmen för att kunna bygga ett eget klubbhus. 1946, lagom till sällskapets 40-årsjubileum, var huset klart och invigdes.
Vi kan föreställa oss att det blev lite mer liv och rörelse på Notholmen. Men, tyst och lugnt var det nog inte tidigare heller när produktionen av tändstickor gick för högtryck och båtarna kom och gick i skytteltrafik till "Stickan" för att lasta och lossa. Ni kan själva se på bilderna här som vi lånat av Margareta Zeijlon.