Det fanns en tid när Västerviks befolkning inte höjde på ögonbrynen om de mötte höns, kor eller grisar på stadens gator. På gårdarna i stan var det inte ovanligt att man höll sig med alla möjliga kreatur för att klara det egna hushållet.
Sven Kjellgren berättar i sin bok, Sekelskiftets Västervik, att en av stadens starke män vid det förra sekelskiftet – Carl "Halva-Stan" Eriksson – bedrev kreatursskötsel vid sidan av jobbet som stadskamrer. Han var långt ifrån ensam om sånt. Det fanns gått om betesmark i omgivningarna utanför tullarna. Eriksson hade sina kor under sommaren nere vid Kvännaren.
Bilden har vi lånat av en dam som heter Elsa K. Hennes efternamn är oss obekant med hon berättar i ett litet brev att hon köpte kortet i Vimmerby 1955.