Det är en dag på 1950-talet – tror vi. Uppriktigt sagt är det bara en djärv gissning. Både damer och herrar bär hatt och baskrar. En självklarhet vid den tiden. Det är på så lösa grunder vi gör vårt antagande. Arbetarna körde vardagshatten på jobbet och bytte till helgdagshatten när slitet var över på lördagseftermiddagen. De som hade det bättre ställt hade en smäck för varje aktivitet de deltog i.
Herrarna började plocka av sig hattarna när det fick råd att köpa en liten bil. Under 1950-talet gick landets ekonomi som tåget – tänkte jag skriva. Men vid närmare eftertanke så är det väl ingen bra bild med tanke på hur tågen går. Bilen blev i princip var mans egendom. Det var lite klumpigt att krypa in i en liten folkvagn eller Saab med hatten på. Därför åkte den av.
Hur som helst. Det var fart och fläkt på torget och lite högtidligt kan vi ana med ett torgbesök. Vi tror inte vi kan upptäcka någon herre utan slips till exempel. Damerna i bästa kappan.
Vi har förgäves spanat efter "Ville" Hjertqvist bland alla försäljarna på bilden. Han var en profil på torget under en herrans massa år. Han öppnade eget redan 1952 och var en slagfärdig herre. I samband med att Västervik fyllde 550 år berättade han några historier i tidningens jubileumsnummer. Vi tillåter oss att återberätta ett par av dem och utan att lämna några som helst garantier för sanningshalten...
Förr i världen arbetade en ung man i Fiskarehamnen som Vår Herre utrustat med temperament, gott humör och rasande grant rött hår. Dessutom var han slagfärdig till tusen. När en dam en dag skulle köpa strömming utspann sig detta lilla meningsutbyte. Hon skärskådade den med kritiska ögon och utbrast:
– Den är sur, alldeles röd i huvudet!
Då lyfte mannen på skärmössan och med en elegant gest, lutade huvudet framåt och sa:
–Titta frun, den här färgen har jag dragits med hela mitt liv, men kom för den sakens skull inte att påstå att jag är sur.
Och till slut:
En tuff kille stegade fram till fiskeståndet hos "Ville" Hjertqvist. Han öppnade munnen och sa:
– Jag ska be att få för tie öre strömming till katten, men den ska vara bättre än sist för då blev mamma sjuk!