Håkan Schillerström jobbade själv på sågen mellan 1961 och 1969. Det hände då och då att han och kamraterna på sågen fick hjälpa till att lasta båtarna som kom för att hämta virke.
– När det körde ihop sig i hamnen slog sågen igen och vi fick stuva virke, berättar han.
Under 91 år avlöste fartygen varandra. Bolaget hade själv två ångare. 80 procent av produktionen på sågen gick på export, mycket till England.
– Fartygen gick med virke och kom hem med kol, som lossades i Stockholm och Göteborg, säger Håkan Schillerström.
En dyster dag 1979 tog allt slut. Sågen lades ner. En 91-årig epok var över. Folk fick söka nya jobb; på bruket i Gunnebo och stenbrotten i Flivik. Den första ångaren hade kommit till hamnen redan 1888, lotsad av Carl Andersson från Strupö.
Men på 1930-talet var det bara uppåt. Det vittnar de båda bilderna om. På bilden med flera fartyg på ser vi närmast bogserbåten Ran. Hon var byggd 1885 för CG Broms Rederi AB i Stockholm. Hon skrotades i Göteborg 1954.
Vid sidan om henne ligger Vidar II, som var byggd på Motala Mekaniska Verkstad och skrotades 1949 i Gävle. Vidar II hade ett mörkt förflutet. En augustidag 1917 sjönk fartyget i Gåsfjärden utanför Blankaholm. Hon var lastad med kätting och troligen hade man lastat för mycket. Det hela slutade med att båten kantrade och sjönk. Fem man förlorade livet.
– Hon låg nog inte så länge i vattnet innan hon bärgades: Hon var tydligen i vägen i farleden, säger Håkan Schillerström.
Fartyget bärgades och köptes av Norrköpings Exporthyvleri någon gång runt 1924. Det tredje fartyget hette Fredrika av Härnösand.
På den andra bilden ser vi en gammal bekant. Det är den norska ångaren Vinstra, som vi skrivit om tidigare. Bilden är från 1935. På bilden får Vinstra hjälp av bogserbåten Vidar II med isbrytning och att vända. Vinstra slutade som skrot i Hongkong. Året var 1958.