Sjöstedt växte upp i Klockaregården vid gamla kyrkan. Under sin ungdom och skoltid fotograferade han flitigt i Västervik.
– Den här bilden tror jag togs 1959 eller 1960, säger han.
Miljön kring Fiskaretorget var inte lika tjusig som i dag. Hammarbandet kring kajen är inte vad man skulle beskriva som elegant. Det är lätt att tro att man höll på med något renoveringsarbete vid kajen när man ser bilden. Men så var inte fallet. Det här är vardagen och verkligheten för inte allt för länge sedan.
Miljön i övrigt ger också ett slitet intryck. I bildens högra del ser vi Västerviks Fiskförsäljningsförening. Det var fortfarande liv och rörelse där. Fiskebåtarna tuffade in från skärgården och landade sin fisk, eskorterade av skrikande måsar. Föreningen hade sina kontorslokaler i byggnaden i trälängan ner mot hamnen. Längan utgjorde ena väggen till Hospitalsgatan och gick ända ner till vattnet. Det var en gatstump som en ung pojke undvek även under dagtid. Det doftade, stank, fisk, is och urin. Och det var inte bara från kissrännan nere vid vattnet som stanken kom... Rännan fanns kvar långt in på 1960-talet har Hans Hjertqvist berättat i sin bok.
I byggnaden som ligger nedanför "Kulturhuset" fanns det bostäder och Installationsbyrån. Det hus vi kallar "Kulturhuset", i brist på bättre, var vid den här tiden bibliotek. 1967, när fiskförsäljningsföreningens anläggning vid Barlastudden var klar, revs byggnaderna kring Grönsakstorget.