Bilderna är tagna 1930. Arbetet med den nya bron över Strömmen var i full gång. Den nya, fasta, betongbron som var på väg att växa fram under arbetarnas svett var hett efterlängtad. Den skulle ersätta en gammal svängbro av järn. Den nya bron blev åtta meter bred med en körbana på fem meter. Den nya segelhöjden blev 2,20. 15 centimeter högre än den gamla.
Den gamla järnbron var från 186667, då hade man muddrat och pålat samt stensatt vid brofästena. Den bron hade i sin tur ersatt en gammal vindbro. Den första bron var för övrigt byggd redan på 1620-talet. Lilla Strömmen var under lång tid den enda vägen in, för lite större farkoster, i Gamlebyviken.
Den nya bron över Lilla Strömmen byggdes av en Stockholmsfirma. Arbetet utfördes av civilingenjören Axel Björkman från Skramstad i Gamleby. Bygget kostade 37 081 kronor, varav 12 000 var statsbidrag. Västerviks Tändsticksaktiebolag bidrog med 5 000 kronor.
– Vad jag förstår så fick bron den utformning som finns ännu i dag med granitpelarna till broräcke och stensättningen i brofundamentet, säger Ulf Andersson.
Lilla Strömmen kallades under långa tider för Stora Strömmen. Bron var vägen ut till Strömsholmen och Norrlandet. Strömsholmen har haft flera namn. Den kallades på 1600-talet och under första hälften av 1700-talet för Tullholmen och senare för Bränneriholmen. Det första namnet kommer av att Lilla sjötullen låg på holmen. När kronobränneriet etablerades på holmen bytte den också namn.
Det vi i dag kallar för Stora Strömmen var länge ett obetydligt vattendrag. På 1700-talet gick det en spång över det som då kallades Stegeholms kanal. Den var så bred att man kunde ta sig över med häst och vagn. Men det är en annan historia. Nu vill vi ha hjälp med Lilla Strömmen.
– Någon i läsekretsen som kan berätta mer om arbetet och om gubbarna på bilden? undrar Ulf Andersson.