Bilden väcker säkert minnen hos atleter som svettas under matcher och träningspass i hallen. Andra kanske erinrar sig när de som publik suttit och bitit på naglarna och hejat fram Västerviks handbollskämpar och brottare till nya stordåd. Mina egna tankar går gärna tillbaka till de djupsinniga analyserna på Bojans kafé efter matcher och träningspass... De världsproblem som gubbarna inte kunde lösa där, över en kopp kaffe, har aldrig existerat!
Bilden domineras av idrottshallen. Vi gissar att den kan vara tagen samma år som hallen invigdes. Det var söndagen den 3 maj 1942 – mitt under brinnande världskrig. På landets idrottsarenor raderade Gunder Hägg ut det ena världsrekordet efter det andra. Det var bara Arne Andersson som kunde ge honom en match.
Idrottshallen var efterlängtat av många, som hoppades att hallen skulle bli början till ett idrottsfält på Bökensved med tennisbanor, träningsplaner och en modern simhall. Allt det där kom så småningom. Men det tog tid. Det fanns naturligtvis också en och annan som hävdade att det var det mest onyttiga byggnadsverk som uppförts i Västervik. Andra tyckte det var funkis av bästa märke.
1923 stod Bökensved färdigt med fotbollsplan och löparbanor. 1937 var läktarna med dusch och omklädningsrum klar. Vaktmästaren hade också fått en bostad under läktaren.
1942 var det dags för idrottshallen. Det blev en pampig invigning med musik och tal. Landhövding Lidén förklarade hallen invigd. Västerviks Orkesterförening spelade, kapten Hansson läste en prolog författad av lektor Jakob Kulling , godsägare Ragnar Althén sjöng Land du välsignade, gymnastikföreningens kvinnliga elittrupp hade en uppvisning, Curt Östberg och Åke Eliesson spelade tennis och till slut blev det handboll mellan VAIS och Läroverkets IF.
– Mer pampig än vacker, interiören är ändamålsenlig, ansåg rektorn på yrkesskolan Edvard Spångberg.
1938 fick styrelsen i aktiebolaget Västerviks idrottsplats ett räntefritt lån på 60 000 kronor av stadsfullmäktige. Året efter fick man ett anslag på ytterligare 60 000 kronor från statliga tipsmedel och fullmäktige beviljade ytterligare 10 000 kronor, så man skulle få råd med en boxnings-och brottningshall också. Bygget med alla inventarier och inredning slutade på 300 000 kronor.
Hallen var avsedd för idrott i första hand. Men den kunde också användas för föredrag och dans. 1 000 personer fick plats i hallen vid sådana tillfällen. Läktaren hade 416 sittplatser.
I källaren hade Västerviks sina första fyra bowlingbanor. Det fanns tre sammanträdesrum och viktigt vid den här tiden – rymliga luftskyddslokaler.
Idrottshallen fyllde sin funktion fram till 1993 när den revs. Dagens sporthall invigdes i maj 1994. Det hade varit en besvärlig vinter för inomhussporter, som hade knappt med träningslokaler. Branden på Skogshagaskolan gjorde inte saken lättare för idrottarna.