Ni kan själva se på bilden hur träd och buskar hade förvandlats till isstoder längs Gamlebyvikens östra strand. Bilden lockar inte till kajpromenader precis – även om man kanske kan se en viss skönhet i landskapet. Hela vägen från Kulbacken och in till staden hade överspolats av vågskum och underminerat vägen. Det var stora hål och ojämnheter överallt.
Ute vid Spårö uppmättes vindstyrkan till 27–28 sekundmeter. Vinden kom från nordväst och nordnordväst. Stormvarningsmasten bröts av. Gamlebyviken kokade som en häxkittel. Vågskummet sköljde över piren vid Fiskarehamnen och man hade ett styvt jobb med att fiska upp alla fisklådor som blåst i väg och i sjön.
När det blåste som värst stänkte vikens stormpiskande vatten ända upp till Häggbladska huset på Strandvägen. Broarna över Lilla och Stora Strömmen var stundtals omöjliga att köra på. Varmbadhuset och Edlundska fastigheten fick ständiga översköljningar.
Men det nämnda tillhörde de mindre problemen. Värre var att den nya cementkajen vid Fiskarehamnen hade underminerats och rasat. Den hade helt sonika sjunkit i nästan hela sin längd och till en bredd av ett par meter.
Kajens öde upprörde och flera kritiska röster höjdes i tidningen. Det hade varit bråk om kajen redan vid bygget. Kritikerna ansåg att kajen var för primitiv och hade varnat för att det som hände skulle kunna hända. Nu hade snålheten bidragit visheten visste tidningens anonyma sagesmän. Om man uppfört en plankskoning, som gått ända ned till botten, så hade man hindrat fyllningen att spolas ut med vågorna, var deras åsikt.