Lars och Gerda Sundell var lärare i Västervik och hade två döttrar. Det var alla mycket musikaliska. Lars Sundell bildade ofta en trio med sina begåvade döttrar och förgyllde tillvaron för Västerviks musikintresserade allmänhet. Lars Sundell engagerades också som biografmusiker, han ledde manskören och upptecknade folkmusik. Han var i första hand en skicklig violinist, men behärskade flera andra instrument.
– Han var ett musikaliskt geni och spelade praktiskt taget alla instrument, sa dottern Stina när hon intervjuades av Rolf Åsberg i VT 1969.
Stina Sundell blev själv mycket framgångsrik. Hon studerade vid Stockholms musikkonservatorium 1920–1925 med Lennart Lundberg som lärare och senare i Wien för Emil von Sauer, Eduard Steuermann och Alban Berg. Hon debuterade som pianist i Wien 1925 och erhöll Jenny-Lindstipendiet 1926–1928. Hon var lärare vid Kungliga Musikhögskolan 1958–1972 och fick professors namn 1977. Eva Pierrou var under fyra och ett halvt år en av hennes elever.
– Hon var en fantastisk skicklig pianist, säger hon.
Stina Sundell fortsatte att spela offentligt långt upp i åren. I början av 1980-talet spelade hon här i Västervik tillsammans med orkesterföreningen.
– Hon var över 80 år och spelade helt otroligt, säger Eva Pierrou.
Stina Sundell invaldes som ledamot nr 706 av Kungliga Musikaliska Akademien den 16 maj 1963 och erhöll Litteris et Artibus 1984.
I Hasse Hjertqvists bok Västervik i mitt Hjerta, citerade han den gamle österpojken Walter Andersson som i sina minnen från de östra kvarteren skrev om familjen Sundell.
"Det tillhör min barndoms vackraste upplevelser när vi brukade stå vid syskonen Bengtssons skeppsbageri, då familjen Sundell musicerade, och njuta av de vackra tonerna som strömmade ut genom de öppna fönstren i lägenheten vid Varvsgatan. En ny och vackrare värld öppnade sig för oss."
Stina Sundell dog den 21 juni 1993. Hon blev 91 år gammal.
Källor: VT 1969, Västervik i mitt Hjerta av Hans Hjertqvist och Wikipedia.