Vi har aldrig hört någon kalla Dahlström för något annat än Dala. Han var en långvarig och ständig medlem av stadens ledighetskommitté. Han satt ofta på Domusrestaurangen och grälade med en annan profil från vår barndom, som hette Bengtsson och kallades allmänt för Bacillen eller Bacillskräcken. Herrarna umgicks inte vad vi kan förstå – men det var ständigt i luven på varandra; de satt vid var sitt bord, muttrade och slängde glåpord.
Dala bodde på gamla Norr. Det fanns många gamla ruckel där flera av samhällets olycksbarn bodde. Dala var ett av dem. Men han hade sett bättre dagar har vi fått oss berättat. Hans pappa var köpman och hade en affär i staden. Han lär dessutom varit den privatperson som först köpte bil i Västervik. Dala hade gått några år i läroverket, säger historien. Men oss veterligen tog han ingen examen.
Den gamle Österpojken, framlidne Arne Wenell, berättade en historia om Dala för undertecknat för ett antal år sedan. Dala hade av okänd anledning hamnat på sjukhus, någon gång på 1960-talet lär det ha varit. När han fick besök av en olycksbroder uttryckte han stor oro för en bärkasse som han hade i en garderob. Han bad kamraten att hämta den utan att berätta varför. Han var i alla fall väldigt angelägen att den skulle bort från bostaden. Orsaken var inte glasklar för Dalas gode vän. Men han gick snällt och hämtade den.
– Påsen var full med pengar, 35 000–40 000, berättade Arne Wenell.
Det var mycket pengar på den tiden, runt 400 000 kronor har vi fått fram med hjälp av inflationssnurran på www.ekonomifakta.se.
Hur Dahlström fått ihop den inte helt oansenliga summan var en gåta för Arne Wenell.
bengt.faleij@vt.se
0490-66608