Flyttlasset från lägenheten i Överum går i början av mars. Till Perstorp i Skåne där David Jarvis och hustrun Ros-Marie köpt en bostadsrätt.
– Vi ville komma närmare vår son och våra barnbarn i Ängelholm. Men inte för nära, säger David Jarvis och skrattar
Det är långt ifrån första gången i sitt snart 63-åriga liv som David Jarvis flyttar på sig. Han har bott på många ställen och under en period i livet räknade han ut att han flyttade ungefär var 18:e månad. På senare år har han stannat längre på sina posteringar – innan han kom till Överum tillbringade han elva år i norrländska Vindeln. Och innan det åtta år i Kolmården.
Men ursprungligen kommer David Jarvis från England, där han bott på flera olika platser innan han som ung gjorde en avstickare till Guernsey, som tillhör Kanalöarna mellan Storbritannien och Frankrike.
– Men 1975 flyttade jag tillbaka till England för att gå i bibelskola. Där träffade jag min blivande fru, berättar han.
Den blivande frun hette Ros-Marie och var från Nässjö. Paret flyttade till Sverige och bildade familj. När deras barn var små levde de ett mobilt liv, i en buss som David hade byggt så att paret kunde resa runt som evangelister. När sonen Emmanuel kom i skolåldern blev det dags att rota sig lite mer och då bosatte sig familjen i först Krokek och sedan Gusum.
David Jarvis är själv uppvuxen i ett frikyrkligt hem.
– Min farfar John blev frälst i London och startade en församling i Safron Waldon. Tre av hans barn, varav dem min pappa, blev senare pastorer inom pingströrelsen, berättar David.
Det dröjde emellertid innan David själv blev pastor. Han skolade sig tekniskt och arbetade bland annat vid British Steel Corporation samt på Tektronix. I Sverige tjänstgjorde han först som busschaufför i cirka 15 år, sedan fyra år på Ericsson i Norrköping samtidigt som han jobbade inom Pingstkyrkan i bland annat Valdemarsvik och i Ringarum.
Det är inte enbart inom pingströrelsen som David har verkat. I Vindeln ledde han en sammanslagning av två församlingar. Och i Gamleby och Överum har han lett två församlingar med ganska olika inriktningar.
– Det har varit en intressant resa. Liturgin är annorlunda och mer formell i missionskyrkan än i pingströrelsen där det är lite friare, säger David och berättar att han har hämtat inslag från respektive tradition – att det har tagits emot positivt av de flesta församlingsmedlemmar.
När han nu lämnar sin tjänst gör han det utan att pastorsfrågan är löst. Under tiden styrs församlingarna av styrelsemedlemmar.
Trots att han har ett par år kvar till "riktig" pension väljer David Jarvis att avsluta sitt yrkesliv nu, vid 62 och ett halvt års ålder.
– Jag är mentalt trött nu. Jag tror inte att folk förstår hur påfrestande det här yrket är, säger han och berättar om hur han i sin roll som pastor ständigt förväntats vara tillgänglig och hur kasten mellan lycka och sorg kan vara tvära.
Då han tidigare i livet drabbats av utbrändhet har han varit noga med att försöka hålla sig till 40 timmars arbetsvecka och han har stängt av mobilen när han varit ledig.
– Men jag har haft en "akutlinje" via ordföranden i församlingen. Församlingen har varit väldigt mån om min hälsa och det är jag tacksam för, säger David.
Den som tror att David Jarvis kommer att ta det lugnt nu, tror fel. Han har många intressen som han vill fortsätta att odla, exempelvis piano och fotografering. Dessutom har hustrun och han tankar på att åter blir fritidsevangelister och resa runt i olika församlingar och hålla gudstjänster.
Motorcykeln är också en viktig del av David Jarvis liv.
– Jag tog körkort när jag var 50 år och har rest runt i stora delar av Sverige och Europa på motorcykel. Så snart det är saltfritt på vägarna tar jag fram den.
En annan dröm som han när är att någon gång skriva en bok.
– Jag har tidigare gjort ett försök att skriva en barnbok. En tanke jag har är att skriva en bok där kyrkofönstrens målningar får tala. Och sen skissar jag på en deckare som utspelar sig i England också. Jag hoppas att den kan bli av, det vore väldigt kul.