Han hette Malm i efternamn. Förnamnet har vi inte lyckats utröna. Han kallades för "Fimpen", "Ducke Durram", Malm "Nazaren" eller sailor Malm, har vi fått veta av vår lokalhistoriskt bevandrade läsekrets.
"Ducke Durran" var en särling. I dag skulle vi nog kalla honom för ett original. Han hade som många andra av stadens söner varit till sjöss i sin ungdom.
– Han försörjde sig på att hämta resväskor vid järnvägsstationen som han körde ner till hotellen på en kärra, berättar den gamle Österpojken Rolf Nilsson.
Smeknamnet "Nazaren" kan väl ge en vink om att han även sysslade med försäljning. Det var ju inte ovanligt att människor av Malms typ drygade ut inkomsterna med försäljning av nålbrev, skosnören och andra småsaker.
Namnet "Ducke Durram" har vi också fått kläm på. Det fick han efter ett cigarettmärke som fanns vid den tiden. De var av den starkare, billiga sorten. Det riktiga namnet var "Duke of Duram". Smeknamnet "Fimpen" är ju lätt att associera till hans rökvanor, naturligtvis.
I Västerviks-Posten skrev man i samband med att man gav ut Otto Johanssons träsnitt (Sju gubbar och en gumma) i mitten av 1930-talet om Malm.
"Vem kommer inte ihåg den lille Malm, som gjorde en endast en sak i sitt korta liv, rökte de starka och billiga cigaretterna Duke of Duram".
Malm var en av dem som var avporträfferad i Otto Johanssons samling. Johansson hade också gjort ett porträtt, av sig själv som ung. Vid sidan av de två originalen "Svana" och "Gödde" fanns det mer väletablerade samhällsmedborgare i samlingen. Till dem kan vi räkna doktor Michaëlsson, fabrikör Carl Liedberg, predikanten A V Isaksson, notarien G Östlund och poliskonstapeln Ljungblom.
Så avslutningsvis vill vi rikta ett tack till Rolf Nilsson, Tage Sjöö, Tomas Liew, Margareta Dahl och Gunnar Linderoth, som hjälpt oss att lätta på dimslöjorna och gett oss lite mer kunskap om det Västervik som en gång var.