Ulf Andersson har skickat några bilder från slutet av 1930 och början av 1940-talet. Lysingsbadet såg lite annorlunda ut på den tiden. Innan badet blev en campingplats med alla moderna faciliteter var både Judön och Lysingsberget väglösa områden. Det var en ganska snårig och otillgänglig terräng, för att ta sig dit var det bäst att komma sjövägen med båt.
– 1933 bildades Aktiebolaget Lysingsbadet och drevs i halvprivat regi fram till 1937 då det övergick till staden, berättar Ulf Andersson.
Campingavgiften var 30 öre.
Redan 1931 hade frågan väckts i stadsfullmäktige om en väg som nödhjälpsarbete till Lysingsberget. Vägen byggdes och norr om badviken en båtbrygga. 1937 fanns kafé, vaktstuga, kiosk, omklädningshytter, serveringspaviljong uppe på utsikten.
Under kriget var Utsikten stängd och hela badet låg i malpåse.
Efter kriget 1945 tillkom de första turiststugorna och året därpå byggdes ytterligare stugor, resten är en framgångssaga.
I början av 1940-talet arrangerades gruppresor från Stockholm med tåg till Västervik. men i första hand till Lysingsbadet. Turisterna erbjöds rum på Statt och mat på Slottsholmen.
Källa: Ingvar Sjöberg "Och ändå var det – för inte så länge sedan"