Han vill skaka hand med livet

Något som alltid återkommer i beskrivningen av Theodor Kallifatides är detta: han kom till Sverige från Grekland som 25-åring utan att kunna ett ord svenska, och på bara några år erövrade han språket så till den grad att han kunde börja skriva romaner och snart var en av landets främsta författare. Men det där med att han "erövrat" svenskan är inte hans egen beskrivning.- Min grundupplevelse är att det är jag som har blivit erövrad av detta vackra och starka språk. Det har helt enkelt ockuperat min själ, och det enda jag har gjort är att hålla min själ öppen för det. Fortfarande klassificeras han ofta som invandrarförfattare, trots 44 år i Sverige, en svensk hustru och närmare 40 publicerade skrifter på svenska. Det kan tyckas märkligt, och detta "främlingskap" som han kallar det fortsätter att vara ett viktigt tema i hans skrivande. Omvärlden slutar aldrig betrakta invandraren som invandrare, konstaterar han, men det handlar också om att de egna upplevelserna av främlingskap ständigt omformas och leder till nya upptäckter.- Det är något man ofta glömmer i debatten: det är en sak att vara nyanländ i Sverige, det är en annan sak att ha bott här i fem år, och en tredje sak att ha bott här i ett fyrtiotal år som jag har gjort, säger han och nämner som exempel hur han efter en del år i Sverige fick egna barn och då fick anledning att börja fundera på hur barnen påverkas av invandrarskap. För närvarande befinner han sig på bokturné med förra årets kritikerhyllade roman "Mödrar och söner". Samtidigt sitter han och skriver om sitt senaste romanprojekt på grekiska. Han säger "skriver om", för översätta sig själv rakt av klarar han inte av. Först skriver han berättelsen på svenska, därpå skriver han om den på grekiska, med ny stil, ny rytm och nya uttryck. Under processens gång upptäcker han ofta brister som måste rättas till i den svenska versionen, och när han går tillbaka och ändrar i den så upptäcker han kanske brister i den grekiska som måste åtgärdas...- Men det är oerhört givande med denna process och jag skattar mig lycklig att jag kan göra det. Det är faktiskt fantastiskt att kunna se sin bok i två olika språksystem, i två kultursystem och med olika referenser.Han rör sig ständigt mellan sina två världar, och han är fortfarande oerhört produktiv. Åren efter sextio har varit ett fantastiskt kreativt decennium, anser han själv. Vad det beror på vet han inte, men god hälsa och en lugn och stabil familjesituation hjälper nog en bit på vägen. Och drömmen om att skriva "en riktigt bra bok" är en ständig drivkraft, konstaterar han med glimten i ögat. - Jag uppfattar mitt skrivande som ett försök att skaka hand med livet. Det där behovet av att nå fram till en slutgiltig försoning och förståelse och lugn och allt det där som vi strävar efter som människor.Theodor Kallifatides skojar om att han hellre skulle fira sin 20-årsdag än sin 70-årsdag, men han är tacksam över att livet inte blev kort, och han tänker gå på middagen som hans förlag arrangerar för att fira honom. - Men jag har en bok att skriva, så det kan inte bli något grekiskt bröllop som firas i tre veckor, ha ha!

Han vill skaka hand med livet

Han har levt 44 år i Sverige, och är sedan länge en etablerad författare och kulturpersonlighet, men med främlingskapet som ständig följeslagare. I dag fyller Theodor Kallifatides 70 år.