"Underhållning är att få ge"

Första framträdandet gjorde hon på Barnens dag 1953 i Järvsö, då 15 år gammal. Nu fyller hon 70 och är still going strong. Så stark man nu kan vara efter en rejäl lunginflammation.- Jag lyder doktorn och tänker ta det lugnt hela våren, förutom lite ströjobb. Och så gav jag mig själv i födelsedagspresent att vara lite för mig själv och uppe i "Jässchö" lite grann.Barbro Svensson, som hon presenterar sig i telefonen, inte Lill-Babs, säger dock att ströjobben kommer in hela tiden. Det är föreningar, kyrkor och jazzklubbar som vill att hon ska komma och uppträda. Och det har hon inget emot. Men först till hösten blir det ett längre evenemang.- Jag ska ut med Riksteatern i höst i två månader. Det blir en föreställning om alla mina år i branschen. En show med mig och en trio eller kanske en kvartett. Vi får se. Inget är bestämt ännu. Det ska bli riktigt roligt. Men det har inte alltid varit kul. Det kostar på att vara en person som älskar att ge. Även om det har gett utdelning. Lill-Babs är utan tvekan en av våra mest kända och älskade artister. Det vittnar inte minst hennes hemsida om, där fansen får skriva hälsningar i gästboken. De flesta är så personliga som om de skrev till en nära vän. - Det är så roligt att få dela med sig, att få lyfta upp någon från vardagen. Det är det som är underhållning. Men det går inte att bara ösa ur den bägaren, den måste fyllas på också. - Man måste vara öppen för att ta emot. Vissa skäms och säger, "nä det gör jag själv", i stället för att säga "tack, vad gullig du är". Man kan göra en annan människa glad som får ge någonting också, men det tänker man inte på. Hur födelsedagen på söndag kommer att firas vet hon inte.- Barnen håller på och vi ska vara hemma i Stockholm, men vad som händer vet jag inte. Jag hoppas att det blir en trevlig kväll. Det svåra är att man inte kan bjuda så många som man vill.

"Underhållning är att få ge"

Det har rullat på, kan man säga. Sveriges mest kända artist Barbro Lill-Babs Svensson har gjort allt, i drygt ett halvt sekel, utan avbrott. - Det är precis vad jag brukar säga, 52 år utan comeback.