Calle Åstrand bodde hos familjen Ackrell under loven när han var i tonåren. Pappa Hansi var ofta strängt upptagen med visfestivaler och andra projekt. I vindsrummet på Båtsmansgatan 17 fick Calle ett andra hem. Han sommarjobbade i kaffestugan. Barbros maskeradavdelning gav honom många glädjestunder.
En sommar blev Barbro sur på honom. Hans kalsonger försvann hela tiden. Barbro gick till Domus och köpte nya; skällde och förmanade den unga mannen.
– Du måste hålla reda på dina kalsonger.
– Det gör jag, hävdade han med emfas.
De försvunna kalsongerna var en gåta. En vacker dag när familjen Ackrell och Calle satt i trädgården kom lösningen på kalsongmysteriet. Acke Ackrell – familjens hund, en Australian kelpie – började plötsligt gräva i rabatterna och kastade upp den ena kalsongen efter den andra.
– Han måste ha hämtat dem i tvättkorgen, säger Barbro med ett skratt.
Barbro Ackrell förknippar nog de allra flesta med Båtsmansstugorna och Skärgårdsfestivalen. Det är 38 år sedan Barbro började arrendera stugorna i den gamla gränden.
– Det började med hotell Båtsmannen på Strömsgatan, berättar hon.
Men vi backar bandet och börjar från början. Barbro växte upp i Allén – i samma hus som Everts specerier låg för de som minns. Hennes pappa var elektriker på Installationsbyrån, mamman hemmafru. Hon hade en äldre bror, Lennart, som med tiden blev antikhandlare.
Under uppväxttiden ägnade Barbro mycket tid hos IOGT-logen Frid och Lycka på Augustenburg. Hon spelade teater under Karin Hjertqvists ledning och hade lite drömmar om att kanske bli påkläderska på en teater som vuxen.
– Larvsnack, var hennes föräldrars åsikt om de planerna.
Så Barbro började som barnflicka efter skolan. Den lille gossen som hon tog hand om hette Hans Hjertqvist. Hon fortsatte hos Ivar Hartman i Ultrafoto på Storgatan. Meningen var väl att hon skulle bli fotograf.
– Jag fick retuschera bilder och hålla i bebisar som skulle fotograferas, berättar hon.
Hon fortsatte yrkesbana på Engqvist färghandel, först på kontoret och sedan på parfymavdelning. På Engqvists träffade hon sin blivande man Ove. Han blev pappa till barnen Peter och Sanna.
– Vi pussades bland färgburkarna på lagret, minns Barbro.
Äktenskapet blev dock inte så långvarigt. 1968, bara 32 år, rycktes Ove bort. Han dog utan förvarning. Han lämnade hemmet på Skeppargatan fullt frisk på morgonen, kom hem på lunchen och dog framför ögon på familjen.
– Några veckor senare gick min mamma bort i samma hus, berättar Barbro.
Det blev en tung tid för Barbro med två små barn. Engqvists färghandel lades ner med tiden. Hon träffade en ny man, Per-Åke, och familjen flyttade ner till Båtsmansgatan 17 och Barbro blev snart en offentlig person. Hon öppnade Österboden, drev Utsikten några år och caférörelsen i Båtsmansgränd växte.
– Vi hade bara fyra bord från början, berättar hon.
I dag är det dottern Sanna som driver rörelsen. Men Barbro har svårt att slita sig från gränden. Det finns en speciell atomsfär där som hon ogärna är utan. Det är likadant med Skärgårdsfestivalen. Barbro gick alltid ner till Fiskaretorget och tog emot roddarna innan de tillsammans gick upp till gränden för att äta sill och potatis med passande tillbehör. Det är en tradition som fortfarande lever.
– Jag blev tårögd varje gång jag tog emot roddarna, minns Barbro.
Barbro och Per-Åke utvecklade med åren en djup och nära vänskap med Västerviks store son, revykungen och skådespelaren, Gösta Bernhard. När han och hans vänner kom på besök kunde säkert hela kvarteret höra skratten från Båtsmansgatan 17. Om de var roliga på scen så var det ännu skojigare privat när de triggade varandra till munterheter i den högre skolan.
När Västervik, 1983, fyllde 550 år skrev Gösta en hyllning till sin barndomsstad. Flickan från Småland hette den och spelades in på skiva av Qvennar´n Rinner Över.
– Pojkarna i Qvennar´n bad mig ringa Gösta och be om en visa till deras skiva, berättar Barbro.
Skivan pressades i 500 exemplar. Det blev ett äventyr när den skulle distribueras. Barbro var uppe på posten och frågade flera gånger om den kommit. På lördagen, samma dag som den skulle säljas på stan, ringde det från posten och berättade att den kommit.
– Men de var inte paketerade. Skivorna och konvolut låg var för sig och jag fick ställa mig och paketera skivor i en hast.
Sedan tog Barbro och Sanna en gammal barnvagn och gav sig ut och sålde. Barbro gick i karnevalståget och gjorde reklam:
– Köp Qvennar´ns skiva.
Alla 500 gick åt.
Avslutningsvis tänker vi sluta där vi började – med Calle Åstrand. När han bodde hos Barbro och Per-Åke var Gösta Bernhard på besök. Calle kom ner från vindsrummet i kläder från Barbros maskeradavdelning och sjöng och spelade en hyllningsvisa till Gösta Bernhard.
– Gösta blev jätteglad, minns Barbro som ska fira sin högtidsdag med familjen.