– Jag har ju inget att jämföra med, men jag har alltid upplevt det som oerhört positivt att fylla år på julafton. Det var alltid fint i hemmet, pyntat, mysigt, familjen var samlad och jag fick alltid god mat på födelsedagen, säger den tidigare pastorn i Marieborgskyrkan, Roger Mörk.
Lillemor Bokström har liknande minnen från barndomens julaftnar.
– Det var inte alls dåligt att fylla år då. Jag blev väldigt firad och klockan nio på morgonen – den tid jag föddes – fick jag komma ner i köket, då hade det pyntats och det var tårta, berättar hon.
Med en far som var predikant och pastor präglades julhelgen i Roger Mörks familj av mycket arbete. Men inte så att Roger kände sig brädad av Jesus, om man säger så.
– Julafton jobbade de oftast inte, det var mer på juldagen. Jag brukade inte följa med till julottan men vi hade mys när de kom hem.
Att föräldrarnas förstfödde skulle komma som en julklapp var en total överraskning för dem. De gifte sig i mars 1953 och julen samma år skulle bli deras första i det gemensamma hemmet. Det var nästan sju veckor kvar tills den väntande bebisen skulle komma ut. Men han hade bråttom. I stället för julfirande blev det ilfart till sjukhuset, sedan vattnet gått. En mycket liten Roger föddes och fick ligga i kuvös till en början då födelsevikten inte ens var två kilo.
– Det gällde att äta upp sig och det mottot har jag levt efter sedan dess, säger han och klappar sig på magen.
För både Roger Mörk och Lillemor Bokström var julaftnarna ofta upplagda enligt mönstret att födelsedagarna firades halva dagen, därefter tog julfirandet vid.
– Många har tyckt synd om mig som fyller år på julafton, men jag ser det inte så. Det har varit bra. Och alla som normalt sett inte kommer ihåg folks födelsedagar har kommit ihåg min, säger Lillemor och skrattar.
En svårighet har varit att få till kalas med inbjudna utanför släkten. Då har man fått välja en annan dag.
– Jag hade aldrig kalas utan julgransplundring i stället. Mamma gillade att organisera fester med massor av lekar, så det var kul, säger Lillemor.
Båda julaftonsjubilarerna är inflyttade till Västervik och deras vägar hit har varit krokiga.
För Lillemor, som väckte upp i villasamhället Stocksund, bestod kärnfamiljen av mamma, mormor och morfar. Pappan försvann tidigt ur bilden men på äldre dagar fick de kontakt och det har också inneburit att hon lärt känna sina halvsyskon.
Studerade gjorde hon på Konstfack i Stockholm, där hon träffade blivande maken Jan Wiberg – bördig från Västervik. Paret skulle dock hinna bo på flera olika platser innan de köpte hus och bosatte sig här i slutet av 1970-talet tillsammans med sina fyra barn.
Den kanske största förändringen i miljö var när hon lämnade villasamhället Stocksund och flyttade till Jans lägenhet i Hjorthagen, Stockholm.
– Där var det mycket av allting. Det fanns prostitution och mycket alkohol. Det var lite som i sagan om Karl Bertil Jonssons julafton.
I Västervik jobbade både Lillemor och Jan som bildlärare. De hade småbarn och behövde en trygg försörjning. Men egentligen ville båda ägna mer tid åt den egna konsten. I mitten av 1980-talet gjorde de slag i saken, sa upp sig från sina tjänster, sålde bil och båt och levde billigt.
– Det gick ändå hyfsat bra att försörja sig på konsten. Även om det inte är något jag skulle rekommendera ungdomar i dag, säger Lillemor.
Roger Mörk växte upp i västgötska Lidköping. Som elvaåring flyttade han med familjen till orten Skorped i Ångermanland. Efter studier i bland annat Schweiz och tjänstgöring i en kyrka i Uppsala kom han och familjen – fru och tre barn – 1990 till Västervik där han blev pastor i Marieborgskyrkan. Ett jobb han hade till 2008, då han i stället började köra buss.
– Jag tog busskort på 1970-talet. Att köra extra finansierade mina studier, dessutom såg jag en reträttmöjlighet om jag skulle vilja göra något annat, säger han.
I dag kör han buss på heltid, främst i linjetrafik men också en del beställningsresor. En stor kontrast mot livet som pastor.
– Men det är trivsamt. Jag träffar fortfarande många människor men mitt ansvar för dem slutar när jag kliver av bussen. Så var det inte när jag var pastor, då var jag tvungen att vara tillgänglig dygnet runt, säger han.
Sin talang som musiker har han faktiskt fått användning för även i jobbet som bussförare.
– Det har hänt att jag tagit med gitarren och spelat en sång för resenärerna, säger han.
Den här födelsedagen firas ungefär som vanligt. Att Lillemor Bokström fyller jämnt just i år föranleder inte något extra firande. Några av barnen kommer, andra firar jul på sitt håll.
– Det kan nog vara lite stressande att ha en morsa som fyller år på julafton, men barnen firar på olika sätt och ingen behöver känna att de måste komma bara för att jag fyller 75, säger hon.
Roger Mörk gör inte heller något speciellt av själva födelsedagen, då även han har barn med egna familjer, som har sina traditioner.