Han är nästan tillbaka där han började – fast på andra sidan sjön. Adressen är Kolsebro, men närmaste samhälle är Falerum. Flera av hans släktingar finns också i trakten, som permanent- eller fritidsboende.
Det var 2009 som Tor och hustrun Ingalill sålde huset i Västervik och flyttade ut på landet. Här lever de ett helt annat liv än i stan, med hundratals meter till närmaste grannar och just nu med snöslungan och veden som bästa vänner.
Att få fylla 80 känns stort, tycker Tor, som fortfarande är ung i sinnet, och har ”lagom många krämpor” som han uttrycker det.
– Tidigare när jag har tänkt på den här åldern har jag sagt ”tänk om jag lever då”. Gränsen flyttas uppåt hela tiden, säger Tor.
När Tor Wiklund gick i pension från Västerviks-Tidningen för 15 år sedan planerade han att fortsätta fotografera. Det har han också gjort, men i ett lugnare tempo än vad han hade tänkt sig. En postpolioreaktion från barndomens poliosjukdom hade redan tidigare gjort honom mindre rörlig.
– Jag fotograferar fortfarande mycket, främst natur och familjebilder och jag har alltid med mig kameran ut. Men jag kan inte förflytta mig så snabbt som jag skulle vilja.
Tiden som pressfotograf tillbringades i en tid då mycket var annorlunda jämfört med i dag, och där Tor kunde ägna sig uteslutande åt stillbildsfotografering. I dag ska personen på fältet helst både anteckna och filma också, och då krävs god planering och ibland stor flexibilitet hos dem man intervjuar.
– Som pressfotograf arrangerade jag helst inte bilderna. Det gällde att vara med när det hände i stället, säger Tor och berättar att han hade förmånen att få sina bilder publicerade i det format han själv hade gjort dem i, utan att någon tog fram saxen för att anpassa dem till en förutbestämd mall.
Egentligen hade Tor Wiklund tänkt bli radiotelegrafist. I stället kom han tidigt in på en fotokarriär. Som tonåring tog han över en liten lådkamera, som hans syster vunnit på ett lotter. Han blev snabbt duktig och när han var 16 år fick han sin första bild publicerad. Det var när han från köksfönstret hemma i Falerum såg hur tegelbruket brann. Han förstod att tidningarna skulle kunna vara intresserade och lyckades sälja bilden till både Västerviks-Tidningen och Corren.
Efter realexamen i Åtvidaberg började han direkt arbeta som fotoelev hos Foto-Rune i Valdemarsvik. Den huvudsakliga arbetsuppgiften var att kopiera amatörbilder, men då han redan hade en del kunskaper i fotografering fick han också ta pressbilder som Norrköpings Tidningar och Östergötlands Dagblad beställde från firman.
Efter avklarad värnplikt hade en av hans arbetskamrater från Foto-Rune köpt en egen firma i Gamleby, IP-foto, och behövde anställa folk. Tor hakade på och jobbade även där med mörkrumskopiering och fotograferingsuppdrag för Västerviks-Tidningen.
– Redaktionen vande sig vid att få bra bilder och efter något år ringde redaktionssekreteraren Gunnar Friberg upp mig och ville träffas. Det slutade med att jag anställdes som fotograf och jag började på Västerviks-Tidningen den 15 mars 1961, berättar Tor.
Han blev tidningens första fast anställda fotograf och uppdragen var många och ofta spännande eller dramatiska. Särskilt minns Tor den stora branden i rederi Ragnes kontor på Strömsgatan, som han fotograferade för tidningens räkning. Och det tillfälle då en trålare hade fått upp en mina.
– Jag tog bilder då en desarmerare står på trålaren och slår ett rep om minan. Efteråt kördes den ut i skärgården och firades ner i sjön för att sprängas, berättar Tor.
Han minns också en fadäs då han glömt sätta i film i kameran när han skulle fotografera en dam som fyllde 104 år. När han upptäckte misstaget åkte han tillbaka och tog nya bilder.
– Damen skrattade så gott. Det blev hennes största minne från den dagen, säger Tor.
Han har också varit med om historiska händelser, som omläggningen till högertrafik, rivningen av gamla byggnader och byggandet av nya. Han var med när det första skottet sprängdes vid det som skulle bli OKG, kärnkraftverket i Simpevarp utanför Oskarshamn.
Men det jobb som fick störst betydelse privat var då Tor i början av 1960-talet bevakade en konsert med Bröderna Cartwright-stjärnan och flickidolen i Gamleby Folkets park. Där kom Tor i samspråk med några bekanta, och träffade blivande hustrun Ingalill, som var där för att roa sig. 1967 gifte sig paret och hann under några år med att både bygga hus och få tre barn.