Axel lämnades bort direkt efter dopet. Varför har han aldrig lyckats få reda på. Han träffade sin mamma några gånger som barn när hon hälsade på honom i fosterhemmet i Stockholms skärgård.
– Hon jobbade på restaurang i Göteborg. Det har jag fått veta senare. Min pappa träffade jag en gång, säger han.
Han var fem år när han 1928 kom till fosterfamilj. Axel fick ett nytt hem hos skolläraren och kantorn på Utö. Han gick i skolan, fiskade och på somrarna när han blivit lite äldre var han springschas hos öns handlare.
Axel Rydstrand stannade på ön tills han var 17 år då han snodde värvning vid Svea Livgardet (I 1).
Det blev fem år i uniform. Han gick bland annat på Arméns hundskola i Sollefteå. Utbildningen var hård. Axel minns en övning i fjällvärlden som slutade med att två man och två hundar miste livet.
– När vi gav oss av var det strålande solsken, en timme senare överraskades vi av en fruktansvärd snöstorm, säger han.
Axel Rydstrand hängde av sig uniformen och blev civil. Han började på en speditionsfirma. Men lönen var skral. Axel Rydstrand sökte sig vidare till Stockholms spårvägar.
Men han trivdes inte med skiftgången. Axel var nästan 40 år och trodde att det skulle bli svårt att hitta något nytt. Men en dag såg han en annons som förändrade allt. Sveriges Television sökte folk. Axel tog sina betyg och stegade upp på televisionen. Efter en halvtimmes samtal med berörda chefer var han anställd på transportavdelningen! Lite överraskad och omtumlad över att det gått så lätt frågade han hur det kom sig. En papperskorg bredvid chefen var fylld av ratade anställningsansökningar och bortkastade betyg. Det kunde han se.
– Jag var den ende som gått upp med mina betyg. Det var avgörande för ledningen.
Under tiden på televisionen tog han alla chanser att vidareutbilda sig. Han gick kurser och arbetade många år på avdelningen för ljud, bild och belysning. Han fick vara med och bygga många komplicerade studiolösningar för olika program. Det ledde också till många spännande möten med människor från musik-och teatervärlden.
Men livet har inte bara varit arbete och möda. Under Stockholmstiden var han aktiv i Enskede sportfiskeklubb. Fisket har alltid roat honom och det har han fortsatt med även sedan han kom till Västervik, som nybliven pensionär med sin hustru.
– När min fru levde hade vi en båt med utombordare och var mycket på sjön.
Paret fick en dotter som i dag lever med sin familj i Tyskland, där har Axel också både en dotterdotter och hennes son.
Han är också road av konst. Han har målat i olja och akvareller. I slutet av 1960-talet var han i Holland på en ”talangtest”. Det gick mycket bra. Han fick fyra av fem poäng i betyg. Under många år, främst som pensionär, har han ägnat mycket tid åt måleriet. Men nu har målat sin sista tavla.