Kersti Ljungbergs resa genom livet började i Stockholm. Men tiden i huvudstaden blev kort. Flyttlasset gick tidigt hem till Smögen där hennes släkt har sina rötter.
– Hela min uppväxt tillbringade jag på Smögen, berättar hon.
När det var dags för realskolan fick hon ta båten varje dag till Kungshamn, eller Gravarne som staden hette på den tiden.
Efter realexamen funderade Kersti på vad hon skulle bli och provade en del, bland annat som frisör i en salong. Men det var inte så kul. Hon ändrade planerna och såg en framtid som förskollärare. Det förde henne ut i världen under ett par år. Det började med att hon blev barnflicka hos en svensk familj på Capri. Mannen var intendent på Axel Munthes San Michele. Under tiden i Italien hade hennes föräldrar bosatt sig i Västindien under något år. Kersti lämnade Capri och blev barnflicka hos en fransk familj i St. Croix på Virgin Islands.
Och det var när Kersti återvände hem från äventyren i Västindien som tanken på att bli idrottslärare började gro.
– Jag sysslade mycket med friidrott och gymnastik som ung, säger hon.
Hon började sin idrottslärarutbildning i Danmark, fortsatte på Lillsveds folkhögskola på Värmdö för att avsluta den på GIH i Örebro.
– På GIH träffade jag min blivande man Sammy, berättar hon.
Innan yrkeskarriären tog fart på allvar arbetade paret ett par år i Montreal i Kanada. De arbetade för en judisk organisation som hjälpte folk som hade hjärtproblem med deras rehabilitering. Väl hemma blev det så småningom lärarjobb i Borlänge och Falkenberg innan man till slut kom till Västervik och här har Kersti Ljungberg tjänstgjort på flera skolor. I dag är hon specialpedagog på komvux.
– Jag blev tvungen att sadla om i slutet av 1980-talet, berättar hon.
Nu ser Kersti Ljungberg fram emot pensionärslivet; träffa vänner, hinna träna mer, läsa, måla, läsa språk.
– Kanske blir det italienska. Jag har en lång lista på saker att göra, säger Kersti Ljungberg.