Marianne Lindroos växte upp, som äldst i en syskonskara av fem barn, på ett litet lantbruk i Öjenäs Ekshärads socken i Värmland. Hon fick, som alla lantbrukarbarn vid den här tiden, hugga in och hjälpa till tidigt på gården. Hon bar vatten och ved, passade spisen, lagade mat och var med ute på slåtterängarna.
– Vi odlade väldigt fin potatis som vi sålde, berättar hon.
Efter folkskolan gick hon först familjehushållsskolan Nygård, som låg hemma i Ekshärad och fortsatte med brevkurser under två år på NKI (Nordiska korrespondensinstitutet). Ämnena var teckning och konsthistoria. Hon utbildade sig senare till handledare i konsthantverket porslinsmålning. Hennes lärare var på den tiden två välkända damer – Elisabeth Hoppe och Annagreta Lundgren.
När familjen kom till Västervik 1975 undervisade hon i porslinsmålning, först höll hon kurserna hemma i bostaden, senare på Rosavilla någon gång i veckan. Men vägen till Västervik var inte spikrak. Den gick via Mariehamn på Åland där hennes man Olof gick på navigationsskola. När han kunde kvittera ut sitt sjökaptensbrev gick flyttlasset hem till Marianne Lindroos älskade Värmland.
– Jag roar mig med att skriva om min hembygd – om människorna och livet i Klarälvsdalen, berättar hon.
Marianne Lindroos sjöng i kör hemma i Ekshärad. Det blev livsavgörandet för henne vågar vi påstå. Det var sången som sammanförde henne med blivande maken Olof.
1953 var kyrkokören i Stockholm för att vara med i Värmlänningarna när Ekshäradsgården skulle invigas på Skansen. Elisabeth Söderström spelade Anna och Helga Görlin Britta.
– Jag minns inte vem som spelade Erik, säger Marianne Lindroos.
Under repetitionerna på Solidens scen hade en ung man från Karlskär, långt ute i Ålands skärgård, fått ögonen på den unga värmländskan. När det var dags för paus så stod Olof och väntade på henne nedanför scenen. Han ville ha hennes adress och berättade att han var styrman på en mindre tankbåt som skulle lämna Stockholm samma eftermiddag.
– Honom lär jag aldrig mer höra av tänkte jag, berättar Marianne Lindroos som på den tiden hette Klint i efternamn.
En tid senare kom ett kort från Hamburg till den ekiperingsaffär i Ekshärad där hon arbetade. På julaftonen 1954 förlovade sig paret och året efter – en julidag 1955 gifte de sig i Öjenäs Ekshärad. Paret fick tre barn.